perjantai 30. marraskuuta 2012

What a relief

Magneettikuvissa ei näkynyt mitään poikkeavaa. Mörkö kävi vieraana muutaman päivän ja onneksi katosi taas. Sitä ehtii ajatella kaikenlaisia skenaarioita kun odottelee tuloksia, tutkia oireita ja surffata aivan liikaa. Nyt sitten vain atkotutkimuksiin, jokin tässä kuitenkin mättää.

keskiviikko 28. marraskuuta 2012

Kursdag 6

Idag har vi pratat om självbild. Det är ett övergripande begrepp för både självkänsla och självförtroende och man bygger den från födseln. Det är svårt att få nåt riktigt grepp om sig själv, hurdan är jag? Man listar lätt det man vill vara, idealsjälvbilden. Men ser andra mig så? Är jag sann i mitt beteende? Och hur har min självbild byggts upp i barndomen? Finns det nåt som jag har lagt locket på även om jag inte vet det? Hur mår mitt inre barn (i litteraturen pratar man mycket om det inre barnet, som bär på saker som man upplevde i barndomen)? Hur ska jag kunna få fram henne?
Det blir många frågor, och vetgirigheten växer. Samtidigt blir man plågsamt medveten om sitt stora ansvar som förälder, man börjar undra: klarade jag av uppgiften att skapa en bra självbild hos barnen?
Jag hoppas det. Har haft en mysig kväll med sonen och flickvännen. Vi handlade o lagade mat, och spelade ett roligt brädspel. Sen åkte dom till flickvännen och jag sover över här på Brändö.

tiistai 27. marraskuuta 2012

Omaa designia

Paperilankaa näpertäessä syntyi uusi tuote, enää puuttuvat vain kauniit kankaiset lautasliinat. Kuvassa näkyvä sininen uniikkikappale lähti joskus 80-luvun lopussa mukaan Erik Lallerstedtin ravintolasta Tukholmassa. En kyllä muista miksi.



I sinom tid

Inte går det nu riktigt sådär snabbt. Det var väl lite fånigt att ens önska, att hela apparaten skulle stå stilla så jag får ställa mina frågor direkt. Det ska komma ett brev på posten i vanlig ordning. Nå, jag väntar. Och tänker istället på mysiga saker, som tex att jag har två dagar med mental träning framför mig, och däremellan en middag med sonen med avec och en natt i sonens lägenhet på Brändö. Efter att ha suttit som fastklistrad på min arbetstol den senaste tiden känns det lyx att få tänka på annat än jobb.

maanantai 26. marraskuuta 2012

Snart vet jag

Imorgon får jag förhoppningsvis veta vad är det som spökar i mig, har tid till magnetröntgen på VC. Eller också skickar de bara ett utlåtande per brev, så jag får vänta lite till. Något måste dock göras, inte kan man riktigt leva med det här. Det postitiva är att midjemåttet minskar, då allt överflödigt lämnar bort. Säkert lika effektivt som LCHF, om inte effektivare. Men tänk så svårt det är att låta bli att äta gott då man emellanåt mår lite bättre, det är en stark koppling till mat man har.

lauantai 24. marraskuuta 2012

Sorry folks

Jag går mot strömmen. Ikväll borde alla körsångare varit på Brahe djäknars o Florakörens konsert i Lappfjärd. Säkert fantastisk tillställning. Men jag ville inte dit. Har gett mig lov att göra vad jag vill, efter att jag sköter mitt jobb. Och det är jag värt, efter att ha haft en djävulsk kramp igår, med spyor ock krampmedicin och en tanke om att beställa en ambulans till Vasa. När det släppte hade jag inga som helst skrupler om vad jag bör göra.
En nackdel som man har på en liten ort som den här: när det ordnas nåt ska du vara med, annas sviker du. Och det ordnas en hel del här, så helt plötsligt har du ingen egen tid. Det ställer jag inte upp på.

perjantai 23. marraskuuta 2012

Kluvet

Den här staden är mysig. Det är julöppning i dag, och stadskärnan har gjort sitt bästa för att allt ska lysa idag. När jag hämtade in tidningar såg jag att i det halvfärdiga nybygget på andra sidan gatan hade de lagt advetljusstakar i fönstren. Fasaden i husen är så gott som klar, och det ser jättefint ut. Den fina julbelysningen som pryder torget var på plats, likaså granen, och allt var tänt när jag gick över gatan på vägen till jobbet. Man känner hur en mysig stämning sprider sig.
Men egentligen är jag inte en julmänniska, upplever att den är lite jobbig. Var ska man fira, med vem? Och hur mycket onödigt jobb man måste göra för att vara alla till lags. Alla ska få sin speciella sill eller låda, även om personen sku bara smaka av den en gång. Skulle helst vilja fira i lugn o ro i eget hem utan massa ståhej. Och givetvis med egna barn (och där har jag pudelns kärna) - så blir det inte iår, och när det blir så handlar det om en mycket större jeng än den egna nyfamiljen. Så jag få ta det som det kommer, på juldagen brukar det kännas bättre. Fram till dess ska jag njuta av de tindrande ljusen.




keskiviikko 21. marraskuuta 2012

Maailma muuttuu, Eskoseni

Mietin meissä ihmisissä jyllääviä voimia. Halu muutokseen pitää kehityksen pyörät pyörimässä, mutta muutokset voivat luoda myös levottomuutta ja ehkä joillekin juurettomuuttakin. Joitakin liian rauhallinen ja staattinen elämä ahdistaa, mieli tekee koko ajan kokeilla jotain uutta ja rukata kuviot uusiksi. Toiset taas kavahtavat kaikkea, mikä järkyttää heidän normaalin elämänrytmiään. Heille uusi työ tai uusi asunto on kauhistus, vaikka vanhassakin on paljon toivomisen varaa ja valituksen aihetta. Ja molemmat voivat käyttää mottonaan: "Man vet vad man har men inte vad man får".
Yhden yllättävän repliikin näin lukiessani SAS-lentoyhtiön kohtaloa käsittelevää juttua. Siinä muutaman nuoren naisen mielestä SAS pitäisi pelastaa, "onhan se ollut ja toiminut koko heidän elämänsä ajan" - onko lentoyhtiö todellakin osa heidän perusturvallisuuttaan? Ja hieman minua ihmetyttää, kun joku vuosikymmenienkin päästä ylistää, miten turvallista täällä meidän lintukodon sairaalassa oli synnyttää. On niitä lapsia syntynyt turvallisesti muuallakin. En oikein voi samaistua muutoksenvastaiseen ajatteluun, olen enemmän tuota levotonta tyyppiä. Vieläkään en asu vimpassa asunnossani enkä varmaan vimpassa kaupungissakaan, ja edessä olevat muutokset tuntuvat vain jännittäviltä. Varsinkin, kun ne voi jakaa samanmielisen kumppanin kanssa.

tiistai 20. marraskuuta 2012

Päivän opetus

Älä  koskaan syö ylikypsää päärynää näppiksen ääressä. Saa nähdä koska U ja 8 alkavat takerrella.

maanantai 19. marraskuuta 2012

Sormet jo syyhyää seuraavaa

Mustekala on valmis ja pääsi makuuhuoneen kattoon. Pitsimäinen paperivalaisin on hellyttävän kotitekoinen, ja valmistui nopsasti ilman suurempia ponnisteluja. Televisionkatsonnan sivutuote. Mielessäni on jo seuraava, jonka aion tehdä niinikään paperinarusta mutta ilman varsinaista ohjetta. Kukkia ja ledvaloja.



En bra sida av FB

Upptäcker nya skäl att gilla FB. Även om jag ibland tycker det är ganska tråkigt att följa med, men det är väl att jag inte har så många vänner där. Eller att de inte bryr sig om att skriva om allt möjligt. Precis som jag. Men i helgen var det så kul att se vad min son har för sig. Ni som har söner vet kanske att de inte är lika pratglada som tjejer. När vi sitter kring samma bord pratar vi hela tiden, men att ringa och höra hur det går är ingen hit. Då har man inte så jättemycket att tala om. Men när  flickvännen skrev i en lång mening vad hon hade gjort med sin älskling i helgen, då fick jag också veta det. (Obs. Flickvännen har bjudit mig till vän, inte tvärtom.) Och jag blev varm i modershjärtat, för visst är det härligt att ha nån att dela med sig av små vardagliga ting. Det ger guldkant.

lauantai 17. marraskuuta 2012

Snart lyser det

Vi har fått följa lejonen i Rådhusprken i flera veckors tid. Tillsammans med den frivilliga brandkåren har de hängt upp i träden och fäst ljusslingor på plats. Dom är där igen idag. Vilken fin satsning - tack Lions! Vi fick se häromkvällen hur de testade lamporna för att kunna se var de ska fylla på. Fantastiskt vackert. Lite snö till så är julstämningen perfekt. Hoppas de får lysa även efter julen. Ser framemot julöppningen nästa fredag.

torstai 15. marraskuuta 2012

Minuudesta

Viime aikoina mieleen on pulpahtanut menneitä juttuja, erilaisia tapahtumia, ihmisiä, tunteita, tilanteita. Ihan arkisia asioita, mutta tuntuvat mukavilta. Yhteys entiseen, tai alkuperäiseen minään on tallella.Välillä on tuntunut, että se on hiukan hukassa. Elämä vie usein sellaista vauhtia, ettei mietiskelyyn juuri jää aikaa. Sitä ikäänkuin puutuu ja tulee tunnottomaksi, eletty elämä ei tunnu missään silloin, kun pitää vain keskittyä suorittamaan. Ilmeisesti olen nyt löysännyt ja ajatuksille on tullut tilaa. On mukava huomata, että siellä ne ovat takataskussa kaikki elämykset ja kokemukset, ikävätkin, ja voin antaa rauhassa niiden tulla esille omia aikojaan. En koe niitä uhkana, vaan ne vain vahvistavat persoonaani, sitä tyyppiä mikä minä olen aina ollut.
Tämä johtuu osaksi varmaan iän myötä tulevasta oivaltamisesta, ja osaksi henkisestä valmennuksesta. Olen alkanut hämmentää sisintäni, ja sieltä voi nyt sukeltaa esille vaikka mitä. Jännittävää!

keskiviikko 14. marraskuuta 2012

Kaunotar

Tämä kiinanruusu on kulkenut mukana ainakin 16 vuotta, saattaa olla että toin sen Ruotsista eli se voi olla vielä sitäkin vanhempi. Lehdet lerpattavat kalpeina vaikka kuinka kastelen, mutta uskollisesti se jaksaa kukkia uhkein kukin. Ansaitsee oman blogipäivityksen.



Yli 20 vuoden takaa

Tuli tässä tietokoneen ääressä aristavaa vatsaa taputellessa mieleen yksi elämäni tähtihetkistä. Istuin niinikään silloisen työnantajani tietokoneella, vuosi oli 1990 ja minä raskaana noin kahdeksannella kuulla. Vauva oli mekkaloinut vatsassa jo monta kuukautta, mutta tuona aamuna näin, miten se päätti kääntyä kokonaan. Ei onneksi ylösalaisin, käänsi kai vain kylkeä. Ihan selvä kohouma, ilmeisesti kantapää, kulki vatsanpeitteen alla hitaasti oikealta vasemmalle, ja tuntui vinhalta. Päälläni oli äitini ompelema tummanliila äitiyshaalari, silloinen onepiece, ja siinä valkoinen pitsikaulus. Onpa onni että olen saanut tuonkin kokea.

tiistai 13. marraskuuta 2012

Vain pakolliset, ja päivä kerrallaan

Yleensä asioista päätän minä. Siis omista asioistani. Nyt niistä päättää vatsa. Jos se temppuilee niin minä en päätä mitään, muuta kuin yritän olla sille mieliksi. Vaihtelevalla menestyksellä. Miten voisin tietää, ettei kokojyväkeksi ole hyvä välipala, kun kerran ruisleipä toimii? Kramppihan siitä tuli. Nyt taidan elää pussikeitoilla ja juotavilla jugurteilla muutaman viikon.
Samalla olen saanut ihan kasapäin käännöstöitä, mikä tietysti on hyvä juttu kun olen joutunut perumaan tulkkauksia. Mutta kun ne työt pitäisi jaksaa sitten kanssa tehdä. Päätin tänään fokusoida siihen, teen töitä niin paljon kuin jaksan ja kun hyydyn menen kotiin ja otan iisisti. En tee mitään "ylimääräistä". Tässä rasittaa hieman sekin, että jos joudun tutkimuksen jälkeen vaikkapa leikkauspöydälle, siinä menevät sitten aikataulut pipariksi. Pitää siis tehdä "pankkoon" niin paljon kuin voi. Tämä on ihan oikeasti eka kerta 17-vuotisen yrittäjyyteni aikana kun olen joutunut miettimään, pitäisikö ottaa sairaslomaa. Aika hyvin on mennyt.

sunnuntai 11. marraskuuta 2012

På farsdagen

Känner mig pigg och glad. Magen är under kontroll, och det lättare livet smakar riktigt bra. Lättare med mat o dryck. Sköna mornar sju dagar i veckan, och livet känns på nåt sätt rikare. Gör min mentala träning varje dag, och kan så småningon börja påverka mig själv genom inre bilder. Det ger mig lugn och säkerhet inombords. Livet bär vad som än händer.
Firar farsdagen med pepparstek, och bjuder in mor på mat. Min egen far lämnade det jordiska för 11 år sedan, nu gäller det att ta vara på det man har. Innan maten ska vi besöka Uffes föräldrar på Åldersro. Hoppas mina egna pojkar har kommit ihåg sin far.
Glass till efterrätt.

lauantai 10. marraskuuta 2012

Lite bisnis även idag

Idag ska det säljas kakor. Kören vill underlätta lite för mammorna inför farsdagen, och få lite fickpengar för det. Och lite synlighet. Inte bakar man för att finansiera verksamheten, för det behövs nog större engagemang. Men vi gör nåt iallafall.

Veckan har gått någorlunda, har fått avboka en tolkingskejka till Östersund, som tur hittade jag en inhoppare på kort varsel. Är inte i skick för att resa, äta restaurangmat i flera dar o hänga på flygfältet. Man måste vara frisk för det. Det är drygt två veckor till magnetröntgen, sen får jag förhoppningsvis veta läget och kan agera efter det. Just nu är det gröt o icke stekt som gäller.

keskiviikko 7. marraskuuta 2012

Lisää flowta elämään

Aamu oli onneksi eilistä parempi. Kyllä tämä tästä. Tein eilen jotain aivan ihanaa, ilmoittauduin kahden päivän akvarellikurssille tammikuussa. Maalaaminen kuuluu elämäni ykkösjuttuihin. Kun se sujuu, siitä tulee mahtava flow-fiilis, jossa unohtaa ympäristön eikä muista nälkää ei janoa, sitä vain antaa luovuuden virrata. Joskus lopputuloskin miellyttää, useimmiten kuitenkin tärkeintä on luova prosessi. Kaipaan entistä harrastustani välillä kovasti, on ehkä tullut aika kaivaa pensselit taas esille.

tiistai 6. marraskuuta 2012

Varaparistoilla

Nyt ei ole virtaa. Pakko vääntää pakolliset ja olla miettimättä turhia. Ikivanha sappivaiva jyllää, tutkimus on tulossa ja asia on varmaan ihan hoidettavissa. Mutta vie silti energian nollille juuri nyt. Palaillaan.

lauantai 3. marraskuuta 2012

Myser i mörkret

Tar en lugn kväll i Dalin, riktig "piilopirtti" har vi här. Tog först en härlig rask promenad på skogsvägar, sen la vi eld i bastun och snart ska vi bada. Sen fixar vi lite gott käk, och njuter av brasan och ljus. Det är vårt absolut bästa halloweennöje. Pojkarna kom hem igår med sina flickvänner, vi gjorde hemlagad pizza. Idag for de  till Småskär, de har en mysig kväll där med far, farbror och hans familj. Känns bra.

perjantai 2. marraskuuta 2012

Nästan som en hemlig resa

Lite om utbildningen. Det går bra. Att srunta i inströmmande jobb under två dagar går också hyfsat, jag har ju semestersvararen på. Och jag har inte skrivit på avtal med nån om att jag sitter på mitt kontor 8-16, alltså behöver jag inte göra det. Sen att jag stressar lite när jag ska tillbaka till skrivbordet är kanske helt naturligt. Idag började jag 6.15, men kunde då sluta 15. Helt bra arbetsdag. Men om utbildningen. Vi har kört igenom den muskulära avslappningen, nu kan jag slappna av på en minut om jag vill. Då har det blivit dags för den mentala avslappningen, och nu börjar den egentliga mentala träningen. Målet är att lära sig att komma till sitt undermedvetna där man kan jobba med målbilder. Har kommit dit genom att lyssna på instruktioner nu några gånger, och så småningom ska vägen dit bli lika snabb och lätt som i den muskulära avslappningen. Det känns skönt, inte alls obehagligt eller skrämmand, utan jag känner mig förväntansfull och jag känner tillit till det som komma skall. Tycker ni det låter flummigt? Det är faktiskt inte alls det. Varenda av oss kommer till sitt undermedvetna varje gång vi somnar, man är där någon minut innan man somnar och en halv timme efter. Om det här vore flumflum vore hela psykologin som vetenskapsgren också det.
Inför nästa närstudiedagar ska vi läsa om självbild och självkännedom. Vem tror ni inte sku ha nytta av det?

torstai 1. marraskuuta 2012

Voi ei!

Ostin eilen mm. jouluvalot oman toimistoni ikkunaan. Torin yläkulmassa oleva korkea ikkuna näkyy kauas, halusin siihen yksinkertaisen ja hyvin näkyvän jouluvalon, ja löysinkin. Mietin mielessäni, miten kivasti se näkyy torille ja sillalle, tuikkii lämpimästi talvisessa maisemassa. Mutta mitä näinkään kun ajoin tänään kotiin: ikkunani viereen seinälle on ilmestynyt maanantaina avattavan alakerran optikkoliikkeen iso sininen valomainos. Sen rinnalla mikään valo ei näytä miltään. Totaalinen tunnelmanpilaaja. Fan också.