Note to myself...

... medans Ulf röjer köket.

Mycket god avocadosalsa, egen design

- 2 ätmogna avocados, krämiga o goda
- saft av en halv lime
- 2 tärnade mogna tomater
- 1 tsk röd chilipasta
- några kvistar finklippt basilika
- några kvistar flklippt timjan
- flingsalt med citron, svartpeppar från kvarn
- en skvätt portvin

Himmelskt god.

Venetsiansk på vårt vis

Nu har vi nät på Varvet, skönt att läsa tidningar såhär påmorgonkvisten tänkte jag. "Bad gateway" fick jag läsa i både Pohjalainens och Vasabladets nätversion, kommer inte åt dem. Frustrerande. Hoppas felet ligger hos dem, inte i den här ändan.
Åt kräftor igår i gott sällskap, fyra lådor försvann till sista kräftan. Reservpajen med skinka, auraost och kokoslimegrädde behövdes inte, det blir lunchen idag. Vi spelade kort i flera timmar. Trevligt. Idag blir den en runda i bygden (Hdal, Skoängen, Småskär) och sen en myskväll med mycket ljus, god mat och skön musik. Det råder raketförbud den här villa-avslutningen, det har inte regnat på länge. Jag tycker det är sköt, har aldrig gillar det där onödiga pangandet och pengaslöseri. Det får mig alltid att tänka på dem som inte har pengar ens till det nödvändigaste.

Det tog på djupet

Idag fastnade jag på en sak som jag såg på Vbl, de skrev om cancersjuka Kristian Gidlund som just gett ut en självbiografisk bok "En resa till allting, från alltig". Den bygger på hans blogg "I kroppen min" som han skrivit sen vintern 2011 då han fick sin diagnos. Sökte fram bloggen och började läsa. Drogs med, han skriver så ärligt och så bra, hans ord sjunker rakt in i läsaren. Gripande. Tror han delar ödet med många andra, som kanske inte heller vet om sin talang förrän det blir för sent. Han sysslade med musik och fick säkert utlopp för sin kreativitet där, men utan tvekan förlorar världen en bra författare här. Han har hunnit skaffa sig en fin skara följare, sju miljoner besök på 2,5 år, och hoppas boken får ännu flera läsare. Ska beställa den.

Nu till soffan en stund

Hm, har ett dilemma. Ska läsa lite men vad ska jag börja med. Till höger ligger tidningen Skriva som kom genom brevlådan idag, och till vänster ligger den boken vi ska börja med i mental träning i höst, vore väldigt bra att ha läst den innan första kursdagen nästa vecka. Kanske tar jag lite av båda. Hoppas jag hinner en bit framåt innan nästa jobb landar på bordet.

Några Oslobilder

Plockar in några bilder från Oslo. Fin stad, dock lite väl modern till arkitekturen för att vara riktigt i min smak. Men stiligt är det i centrum. Inte längre så hiskeligt dyrt jämfört med Finland, men det beror ju på att våra priser är skyhöga. Vi borde faktiskt turista i Sverige nu. Förutom de här ställen var vi också till Holmenkollen och på Varingskollen, men har lite dåligt med bildbevis.

Här kommer vi till Operahuset, ett fint hus i Carraramarmor, populärt besöksmål.

Vi spanar in nåt  spännande på fjorden.

De nya kontors- och affärslokaler ser ut så här.

Karl-Johan, den hann vi inte med, så jag shoppade ingenting.

Lunch på Aker bryggen.

En magnifik park, Vigelandsparken, full av fina skulpturer och monument.

Den här arga pojken är mycket beröm, glömde bara namnet...

Tills döden skiljer oss åt.

Definitivt kärlek.

Det här bör man se live, man blir lite stum.

Kort recension

Hemma igen från Norge. Vilka fina dagar vi hade, jättevarmt o fint. Vi vandrade både på stan och i fjällen, för våra vänner bor vid foten av Varingskollen. På vintertid tar de på slamompjäxor därhemma och går till liften. Återkommer så småningom med lite bilder.
Nu vill jag snabbt bara konstatera att jag var mycket imponerad av föreläsningarna på Ritz i torsdags. Båda talare var mycket bra, men den unga Blondinbella höjde sig överst - hon tog sin publik på ett charmerande sätt - genom att vara avslappnad och sig själv, tror jag. Man kan bara beundra, både hennes bakgrund och karriär och sättet att bygga upp en föreläsning. Hon sade saker jag önskade att jag hade hört när jag var 20+ och velade inför min karriärsval. Jag pluggade bara för att man skulle bli klar med det som man började på, inte för att det var absolut det jag vill göra. Och det får jag ångra nu. Salen var full av unga tjejer, och några enstaka medelålders. Många unga försökte t.o.m. se ut som Isabella, det var lite gulligt. Men hon är verkligen en förebild, och jag tror att hon kan få många att tro på sina egna möjligheter och val i livet.

En kväll på Ritz

Idag har jag sprungit i simhallen, jobbat lite och cyklat på vår underbara universitetskampus vid havet på Brändö. Köpte en förning till våra vänner från en pop-up-shop de hade öppet idag i aulan till studentrestaurangen Matilda. Fint hantverk. Miljön på kampus är faktiskt fin. Bara för den skull skulle man vilja studera igen, på heltid. Och hade jag råd skulle jag kanske göra det. Men inte någonting så teoretiskt som universitet bjuder ut, utan någonting mera handgripligt och konkret. Men nu har jag inte råd med det så vi glömmer det tillsvidare.
Nu ska jag snart träffa tusenkonstnären och svenska yles nya barnprogramledare Hanna, vi ska äta japanskt, och sen ska vi lyssna på Isabella Löwengrip. Man behöver inte köpa och gilla allt hon säger och gör, men hon är såpass driftig att hon har väck min nyfikenhet. Ska bli roligt se och höra henne live. Hon ska hålla föredraget tillsammans med Karin Lindroos som också lär vara bra. Imorgon bitti bär det iväg till Oslo för en underbar minisemester, tillbaka på tisdag. Ciao!

Tristessen smyger in

Det kom in jobb så det blev inte att springa i affärer, bra så. Den osäkra framtiden gör att shoppingen lätt ger ångest. Jag tar emot igen de jobb som kommer, lite har väl trafiken ökat jämfört med sommarmånaderna, men inte är det som förr. När ungarna var små hade jag hur mycket jobb som  helst, ofta jobbade jag 6 dagar i veckan, och den sjunde försökte jag vara borta från dator för att inte bli helt galen. Visst var man glad för att kunna stå för sin del i försörjningen, men sällan har jag älskat mitt jobb. Några enstaka gånger när jag haft en udda, kanske lite filosofisk text, har det kännts skönt med en viss flow. Men ofta är översättningen jättetrist. Det jag njuter av är min frihet och flexibla tider, men skulle ge bort även dem och jag fick jobba med nåt som jag verkligen gillar. Så känns det nu. Tolkningen är livlinan, och det har faktiskt blivit några fler beställningar nu.

Träningsvärk

Började dagen med att löpa en timme i simhallen, och gick på eftermiddag på min andra pilatestimme. Nu kändes det lite som tortyr, jag har svag korsett, fasiken hur den fick jobba. Men känns desto mer angeläget att kanske äntligen få koll på sin egen kropp. Imorgon tror jag det får bli en återhämtningsdag, så att det inte blir överiksi här. Ska på sin höjd gå lite i affärer.

Bättre än julafton

Bara några dagar kvar och sen får vi flyga till Oslo! Min goda väninna bor där, en ljuvlig tjej jag jobbade med på 80-talet och som har hängt med i livet sen dess, och hennes supertrevliga man som jag känt nästan lika länge. Nu är det över ett år sen vi sågs, och det är dags att "ta pulsen" igen. Förra gången gjorde vi träff i Helsingfors, nu ska vi hälsa på hemma hos dem i Hakadal. Det är nåt särskilt med en kompisfamilj, vi damer var gravida ungefär samtidigt två gånger och vi har följt med varandra i barnens alla åldrar och faser. Mina vänner har lyckats hålla ihop, och det tycker jag är fantastiskt fint. De har också tagit emot min nya man med öppna armar, och vi trivs ihop jättebra alla fyra. Det ska bli så skoj.

Uutta putkeen

Ilmoittauduin syksyksi Tanssikoulu Kipinään, tunnit alkoivat tänään. Ensin tunti pilatesta, jossa keskitytään keskivartalon hallintaan. Hitaita ja intensiivisiä liikkeitä, ja toinen viikkotunti huomenna. Tuntui tosi hyvältä ja tehokkaalta. Toinen tunti heti pilateksen jälkeen burleskia, saman ohjaajan vetämänä. Tunteja on järjestetty täällä parisen vuotta, iloista kabareeta ja keikistelyä, oman naisuden ylistämistä ja rohkeaa esilletuontia. Sali oli täynnä kaikenikäisiä ja -kokoisia naisia, monet ensikertalaisia.  Oikein hauskaa, vaikka minä en tapani mukaan opikaan askelia heti. Katson nyt syksyn onko se mun juttuni. Olin joukon toiseksi vanhin, mutta ei se tahtia haittaa. Ei ne kaikki nuoremmatkaan ihan heti hallitse liikkeitään.

Hann plocka lite

Idag har vi hunnit en del. Solen kom fram i morse, och efter frukost gick jag ut på åkern, och plockade först en kippo med hallon, som har odlats där för länge sen. Nu växer buskarna helt vilt och åkern är tydligen sovplats för älgar eller hjortar, många kvistar låg på marken och gräset låg nere lite här och där. Men bären gick att plocka i allafall. Sen tog jag de allra sista svarta vinbären, och fick några askar till till frysen. Krusbären lät jag vara kvar i buskarna.

Egentligen bode vi städat lite, tvätta fönster och sånt, men det hinner man ju sen när det inte finns nåt där ute att plocka. Hoppas lingonen hinner mogna tills vi ska till Dalin nästa gång. Det tycks komma med åldern, intresset för bär. Vill gärna ha en näve varje morgon i yoghurten.
Det har varit underbart med en långhelg på landet, det vore rätt mysigt att vistas där i en vecka, utan att ha så mycket program och körningar till olika ställen än matbutiken. Gärna sent på hösten när naturen badar i färg och det blåser friskt.

Laiskuudesta luovuutta

Tänään on satanut melkein koko päivän. Sade alkoi aamulla, kun olin siipan lähdettyä kurssille juuri vetämässä saappaita jalkaan ja menossa kipon kanssa etsimään marjoja puskista. Jäi etsimättä. Sen sijaan olen viettänyt aivan ihanaa laiskanpäivää, lueskellut tanskankielistä romaania, jossa on aivan liian paljon outoja sanoja, ja torkahdellut välillä. Talon kissa on tehnyt minulle seuraa, se on välillä loikoillut vatsani päällä ja tässä koneella istuessakin se tunkee väkisin syliin. Tankkaa kai läheisyyttä kun paikalla on ihmisiä, ressukka. Toivottavasti se muuttaa taas naapuriin, kun tämä tontti hiljenee.
Lisäksi tein jotain, mitä olen jo pitkään halunnut tehdä. Aloin kirjoittaa. Tekaisin tarinaa avioerolapsesta, tekstiä syntyi pari sivua. En tiedä jatkanko tarinaa, en ehkä osaa ajatella lapsen ajatuksia. Mutta sain tekstin sujumaan, tarina eteni sen kummemmin suunnittelematta. Kun on vuosikaudet vain käännellyt muiden tuotoksia sitä epäilee omaa kirjoitustaitoaan. Muistan kuitenkin lukiossa kirjoittamani monet kympin aineet, ei ne tyhjästä syntyneet. Ehkä voin vielä joskus luoda omaa uutta tekstiä.

I Daalin

Vaknade i natt och visste inte genast var jag var. Fönstrena var på fel ställe och sängen var konstigt mjuk. Sen kom jag på att vi är på landet, vi ska ha en långhelg i Henriksdal, där maken har ett hus tillsammans med sina barn. En riktig oas i ett grönskande landskap. Då somnade jag genast om.
Nu är det morgon, maken pep iväg till tandläkaren och jag ska börja dagen med att diska. Diskmaskinen gick söner i våras, och eftersom den behövs så sällan har vi inte skaffat en ny. Sen blir det att jobba lite, och senare åker vi till stan och uträttar lite ärenden. På eftermiddag blir det rask promenad och bastu och dagen avrundas med kräftor. Mycket bra agenda tycker jag.

Bisi från morgon till kväll

Blev serverad utsökt mat på Faros igår på Fiskstranden i Vasa. Vi råkade komma på plats innan de öppnade men det var inget problem, vi fick ta plats i salongen där det redan satt en privatbeställd grupp. Beställde dagens fisk som var stekta abborrfiler, oj så gott det var. Maken mumsade i sig en burgare, som också var fräsch och god. Båten är faktiskt en fin överraskning, snyggt renoverat i ljusa och fina färger, allt är tiptop. Ägaren berättade, att han ska ha öppet ända nästan till jul - vilket mysigt ställe för lillajulsfester! Synd att man inte har personal i firman.

Senare hoppade vi i dansbussen igen - kanske sista gången för sesongen -  och dansade till Finlanders. All ära åt "gubbarna", nog jobbar de hårt och bra, men kanske vore det dags att släppa fram andra. Vi konstaterade, att de inte riktigt lever upp till sitt rykte. Men det störde inte dansen, det tycks gå bara bättre och bättre ju mera vi dansar. Kul.



 

Faros salong ligger nästan vid vattenytan, fin utsikt från fönstrena.

Pitkästä aikaa aamu-uinnilla

Kuntoiluinnostus on nyt huipussaan, eilen illalla kävimme juoksulenkillä ja tänä aamuna fillaroin uimahalliin. Vaasassa on muutama vuosi sitten rempattu iso hieno uimahalli, jossa on yksi 50 ja yksi 25 metrin allas ja vyötiäisille eli vesijuoksijoille oma allasosuus. Näin aamulla vyön kanssa sai juosta myös muuten tyhjässä 25 metrin altaassa. Juoksin 50 minuuttia ja uin hitaasti venytellen viisi - ja olo on sen jälkeen aivan ihana, myös ilman saunaa. Hiki alkaa virrata minulla jo altaassa, en kaipaa siellä saunanlauteita yhtään. Veden vastus tekee juoksusta tehokasta, allitkin saa kyytiä kun kauhoo vettä koko käsivarsilla. Hupaisaa oli kun olin lähdössä ja kehuskelin uimahallia vastaanoton virkailijalle, niin paikalle tullut mummo kyseli olinko uusi vaasalainen. Kun vastasin myöntävästi hän kysyi, olenko tullut tänne opiskelemaan :). Mahtaako uusi siilitukka harhauttaa...

Jag blir så trött...

Suomessa käydään ikävää keskustelua ruotsinkielen asemasta. Sana pakkoruotsi on iskostunut jo melkein jokaisen suuhun, kun kyseessä on itseasiassa hyötyruotsi. Asiasta tehty kansalaisaloite rikkoi 50000 nimen rajan ja menee eduskunnan käsittelyyn. Se kertoo melkoisesti meillä vallitsevasta ilmapiiristä.
Täällä rannikoilla kasvaneelle ja elävälle ruotsinkieli on itsestäänselvä osa identiteettiä, tuntuu ihan hirveältä seurata joidenkin suomenkielisten argumentointia maamme toista virallista kieltä vastaan. He ovat täysin unohtaneet maamme historian, ja maantieteellisen sijainnin. Suomella pärjää vain Suomessa, muissa Pohjoismaissa on lisäksemme noin 20 miljoonaa asukasta, joiden kanssa voisi kommunikoida ruotsiksi. Pohjoismaisissa yhteyksissä ei voida olettaa, että tanskalaiset, norjalaiset, islantilaiset ja ruotsalaiset käyttävät englantia vain, koska suomalaiset eivät osaa ruotsia. Virallisissa yhteyksissä suomalaisia varten hankitaan tulkit - ammattikuntani tietenkin kiittää - mutta se ei tue spontaania viestintää ja minglailun tuomia etuja. Suomalaiset eivät myöskään usko omaan kieltenoppimiskykyynsä, yhden kielen opettelu ei suinkaan sulje pois muita kieliä, päinvastoin se helpottaa uusien kielten omaksumista - tutkittu juttu.
Eilen medioitu erään kirjailijan haastattelu sai minut ihan tosissaan miettimään, olisiko syytä muuttaa muualle, eikä siis pelkästään auringon perässä. Suomenkielisten joukossa törmää valitettavan usein mielipiteisiin, jotka ovat aika rajoittuneita ja ahdistavia. Kielestä ei saisi tehdä pelottavaa peikkoa, vaan se olisi koettava rikkautena ja luonnollisena osana ihmisen identiteettiä, jota pitää kunnioittaa eikä polkea alas.

Tänään tulkkina

Edessä on pitkästä aikaa tulkkauspäivä. Lähden puoleltapäivin ajamaan Pietarsaarta kohti, jossa on parin tunnin konsekutiivitoimeksianto. Konse tuntuu aina haastavammalta kuin simultaanikeikka, mutta yleensä ne menevät ihan hyvin. Mielessä kummittelevat vain koulutuksen aikana räpelletyt harjoituspuheet, joilla saattoi olla pituutta reilusti yli viisi minuuttia ja jotka piti taltioida muistiin ja muistiinpanoihin. Käytännössä tilanteet menevät paljon jouhevammin, puhujaa voi pyytää annostelemaan puheensa sopiviksi pätkiksi.
Taisin tulkata viimeksi toukokuussa, ja kesällä kerran kun Hormonit olivat Unikeon päivän aamussa esiintymässä veteen heitetyn unikeon kunniaksi, ja kun Unikeko pyysi minua juhlapuheensa tulkiksi. Ikimuistoinen keikka, peruukki päässä ja yöpuku päällä.

Unikeko 2013 ja tulkki.

Nyt onkin yllättävän vaikea päättää sopivaa asua, kun on koko kesän kulkenut farkkuhameissa ja t-paidoissa. Joskus olen loppukesästä erehtynyt menemään tulkkauskeikalle hellemekossa, kun oli helle ja matka oli pitkä. Se tuntui kuitenkin seminaariyleisön pukujen joukossa selkeästi väärältä valinnalta, eli nyt noudatan bisniscodea.

50+ is just fine

Jippii, taas se sujuu! Juoksu nimittäin. Kävin äsken tunnin lenkillä, josta juoksin noin 50 minuuttia. Ja se sujui kevyesti, ei tarvinnut pinnistellä. Radio Grooven tahdissa, soittavat siellä tosi hyviä biisejä. Mainoksetkin jaksaa kuunnella, kunhan vaan musa on tarpeeksi hyvää.
Muutenkin ihan paras päivä. Nukuin 9 tunnin yöunet yhdellä lyhyellä heräämisellä, fillaroin kaupungille ja hain illallistarvikkeita torilta, kauppahallista ja marketista. Yksi nuoripareista tulee iltapäivällä kylään, tarjoilemme kanttarellikeittoa, yrtti-sitruuna-valkosipulimarinoituja lampaankyljyksiä, lohkoperunoita ja itsetehtyä (siis itsevispattua ja pakastettua) pehmistä vadelmien kera.
Niille, jotka hermoilee lähestyvää viidenkympin rajapyykkiä ja vaihdevuosia niin voin kertoa, että tämä todellakin voi olla naisen parasta aikaa. Minulle se on sitä. Minulla on aikaa tehdä omia juttuja, en hermoile turhia enkä pahemmin mieti, mitä muut ajattelevat minun tekemisistäni. Arjen pyykki- ja ruokarumba on aika vähäistä kahdella aikuisella, nautin siitä että nuoret ovat omillaan. Samalla on ihana tavata nuoria silloin tällöin ja seurata heidän elämäänsä. Tapaamiset ovat arjen tähtihetkiä.
Mietin juostessani, että monilla minun ikäisillä on vielä varhaisteinejä kotona, enkä yhtään kadehdi. Ajatus siitä, että ensin pitää kouluttautua ja hankkia turvallinen työpaikka, ennen kuin hankkii lapsia, ei enää oikein toimi. Mikään työpaikka ei ole enää varma, kouluttautuneet saattavat elää vuosikausia pätkätöillä tai hanttihommilla. Parit voisivat ehkä harkita lasten hankkimista jo opintojen ohessa tai loppuvaiheessa, niin heille jäisi omaa aikaa vielä ennen eläkeikää lasten lennettyä pesästä.

Konst i natten

Det var konstens natt i Vasa igår. Det är en härlig kväll då alla kommer ut på gatan och det händer en himla massa saker på stan. Vi började med en intressant tillställning på Ritz om Österbottens framtid, där Sture Udd höll en lite för lång och lite fräck inledning om bl.a. hur bra vi är här på Österbotten och hur Vasa kunde bli tredje största stad i landet. Sen var det fyra panelister - en lokalpolitiker, en riksdagskvinna, landets försvarsminister och en regional bisnisman - som fick kommentera det hela, och som fick också svara på frågor de olika talare, tror de var sex stycken, ställde till panelen. Salen var full till en början, kanske var det  ett gratis glas vin som lockade, men efter pausen försvann hälften, och mot slutet blev det ganska glest i bänkarna. Inte så konstigt då man tänker hur mycket det var på gång ute på stan. De bästa talarna var tyvärr placerade till sist, grön ungdomsaktivist och representant för studeranden, de hade fräscha infallsvinklar på det hela. Efteråt vandrade vi till Astor och åt en räkmacka, och sen for vi till Kaupunginteatteri för att se en lokal burleskshow, det var häftigt. De uppträdde på café Kulma, som var proppfullt med folk, en del klättrade på borden för att se. Och det var det värt, härliga damer som uppträdde lekfullt och sensuellt, utan att gå över gränsen för god smak. Bättre än jag trodde det skulle vara, faktiskt. Sen lyssnade vi på musik på torget och träffade några vänner från Kristinestad, blev att sitta o jiddra en stund på Fondis. Sen blev det ännu lite dans på WDD.

Snaggad

Nu har jag fixat det. Eller en skaftungfödd frisör här i Vasa, trevlig och duktig tjej. Jag har en frisyr som jag har gillat sen jag såg för första gången Sinead O'Connors video Nothing compares to you på 90-talets början. Är nu nästan som hon, förutom de fantastiskt stora ögon hon har förståss. Mitt hår är lite längre uppepå, jag var kanske lite feg, men kan hända det också ryker nästa gång.

Snurriga tankar

Undrar om det är många som gör det. Går runt och känner att man inte riktigt har hittat sina resurser än, att det är nåt som liksom sjuder under ytan, och väntar på att få komma fram. Jag gör det, och blir ibland lite orolig för det, då jag ändå har passerat 50-årsstrecket. Kommer jag nånsin till skott? Får jag nånsin utlopp för nåt, som jag egentligen inte vet vad det är, men som jag helt tydligt har behov för? Låter krångligt. Kanske är det ändå inte fråga om några dolda talanger, utan viljan att gå framåt i livet. Kanske är det just den som har fått mig att pröva på olika saker, hoppa på nya hobbies, utbilda mig nästan hela tiden, att tänja mina gränser med det okända och lite utmanande. Kanske, vet inte. I mental träning har jag lärt mig att vi alla har så mycket mera resurser än vi vet om, vi utnyttjar bara toppen av ett isberg. Det gäller att lära sig att ta fram resurserna. Måste fokusera på det.

Päivän saldo noin 11 km

Tänäänkin käytiin hikilenkillä, välillä oikein juostiin. Sitten söimme Samin kanssa illallista, ja sen jälkeen vähän lepäiltiin. Illan suussa lähdettiin vielä hetkeksi kuuntelemaan Fondiksen tiistaibluesia, oikein kivaa musiikkia, harmi vain, ettei sieltä tahdo ikinä saada istumapaikkoja. Sieltä lompsimme Farokselle, Kalarannan laivaravintolaan. Paikan omistaa paljasjalkainen kristiinalainen, ja se on oikein hienoksi rempattu hyvätasoinen ruokaravintola, jossa on kivasti terassitilaa, ja ilta-aurinkoa. Porukkaakin oli ihan kivasti, nuorisoakin alkoi valua paikalle ennen kuin lähdimme kotia kohti.
Ilta oli ihanan lämmin, jos saisimme näitä vielä muutaman viikon lisää ei ehkä olisi niin kova hinku etelään marraskuussa.

Bild lånad från Google.

På gång igen

Så skönt att ha kommit igång med motion igen. Har vandrat flitigt nu ett tag. Om jag går iväg ensam, tar jag med mina BungyPump-stavar som jag får upp farten och svetten med. Far jag med maken så har jag fullt upp med att försöka hänga med, så effekten är nästan detsamma, armarna får dock inte samma motion. Dessutom går jag upp och ner i trappor till femte våning, även med lätt packning som t.ex. en tvättkorg. Och givetvis har jag köpt ett nytt redskap som syns på bild - det är länge sen sist faktiskt ;) - som åker fram på golvet efter motionsrundan, då twistar jag ett tag, och till slut snurrar med hularingen som har hängt med flera år nu. Det är bara stretchning som saknas i programmet.

Kallas för Selätin, och tränar effektivt bröst-, mag- och ryggmuskler.

Snart är det september

Helgen gick jättesnabbt igen. Hormonerna var på gig i Teuva i lördags, på Sauna-ajot. Ett evenemang som bara kan ordnas i Finland, tror jag. 53 mobila bastun hade kommit på plats, och folk gick omkring i simbyxor o handduk och badade lite här och där. Det var bra stämning, och att det var riktig högsommarvärme gjorde ju sitt. För oss var det lite jobbigt, vi svettades under perukerna alldeles tillräckligt utan bastu. Men har man tackat ja så måste man ju ställa upp, även om en av sommarens finaste dagar gick åt. Vi höll flaggan på topp iallafall.
Nu ska ena sonen och hans flickvän bo i vår lägenhet i tre veckor tills deras sommarjobb tar slut, så vi är lite "hemlösä" i Kstad. Men det gör inget, är gärna här i helgen och sen ska vi vara i Dalin. Och sen i Oslo, och sen är det september. Ojdå vad snabbt den kom igen.

Töitä opintojen ohella

Aamun lenkki kulki taas rantaa pitkin Gustavsborgin uimarannan ohi sairaalan taakse ja takaisin. Muistelin ensimmäistä opiskeluvuotta, jolloin veivasin fillarilla samaista tietä pitkin töihin Vaskiluotoon. Opiskelin lainalla, eikä se tietenkään riittänyt, vaikka välillä elelinkin kaurapuurolla. Hain Waskiasta siivoojan töitä, sitä en kuitenkaan siinä paikassa saanut vaan tarjosivat saunaemännän tuuraajan hommia, parina iltana viikossa. Mikäs siinä. Hotellissa oli silloin kolme tai neljä saunaa, joita he vuokrasivat iltaisin porukoille. Saunaemäntä rahasti, pikasiivosi ryhmien välillä ja kärräsi joskus kovin juopuneille saunojille kaljaa ja nakkeja. Voitte kuvitella, että se kysyi pokkaa ujolta parikymppiseltä. Kamalinta työssä oli kuitenkin kassan laskeminen, jos sitä ei saanut täsmäämään, oli vain pakko aloittaa alusta ja laskea uudelleen. Joskus asia korjaantui, joskus ei. Virhe saattoi syntyä myös ravintolan kassalla, josta hain tarjoiltavia, eikä minua koskaan rokotettu muutaman markan heitoista, mutta se tuntui ikävältä. Työmatka oli taitettava pyöräillen. Ristinummelle kulkevat bussit eivät ajaneet enää keskiyön aikaan, jolloin vuoroni loppui. Joten fillaroin Brennerinpolulta Vaskiluotoon ja takaisin, sateessa ja tuiskussakin. Kevään mittaan sain siirron siivousporukkaan, ja se oli paljon mukavampaa, olinhan tehnyt sitä jo Seinäjoella aikaisempina kesinä. Kaikki siivottiin todella pieteettisesti, vessapaperitkin piti taitella tietyllä tavalla. Kesän kynnyksellä halusivat kuitenkin tehdä minusta siivouspäällikön sijaisen, minun olisi pitänyt laatia työvuorolistat kymmenille naisille, jotka eivät tahtoneet tulla kahvihuoneessakaan aina toimeen. Näin mielessäni melkoisia kauhuskenaarioita, miten minut lynkattaisiin ikävien työvuorojen vuoksi. Päätin, ettei minun tarvitse altistaa itseäni moiselle, ja hakeuduin keskussairaalaan sairaala-apulaiseksi. Siitä joskus toiste lisää, nyt pitää tarttua tämän päivän töihin.

Mental träning fortsätter

Igår var sista dagen för inlämnandet av kursuppgifter, och kursdragaren meddelade lite efter midnatt att vi är tillräckligt många för år 2. Jättebra. Visserligen hade jag en mycket bra plan B, likaså studier, men den kanske jag kan förverkliga senare i livet.
Printade ut litteraturlistan på 15 intressanta böcker i ämnet, ska beställa dem så fort jobben är levererade - att botanisera på Adlibris brukar ta mycket tid. Blir roligt att ta itu med andra året, vi har mycket spännande framför oss.