Vår sommarstuga

Vilken vecka det har varit - vi har sorterat, packat, burit och städat. Och det är inte slut än, även om det mesta jobb är gjort.  Flyttbilen till Vasa kom på fredag klockan nio på morgonen, och vi var klara i Vasa halv ett. Det gick jättesmidigt när man anlitar proffs, de fick plats till och med soffan i den lilla hissen, vilket vi aldrig skulle ha trott. Mitt arbetsbord och sängen fick de bära upp, resten skickade de upp med hissen och vi lastade av. Vi började inte möblera eller plocka upp saker, utan åkte hem. Nästa helg ska vi till Kovjoki på ett 50-årskalas och då sover vi över i Vasa från fredag till lördag, och börjar inreda.
Vi trivs mycket bra här på Varvsbacken, lägenheten är fin och området lungt. Det bästa är givetvis havet, som ligger utanför balkongen. Visserligen finns det lite för mycket träd mellan oss o havet, men det lär vara en känslig fråga här i huset, en del vill behålla alla och en del vill gallra - jag hoppas på gallring. Här är några bilder på vår fritidsbostad.

 

 

Liten paus i flyttrumban

Vi flyttar. Det tar sig, sakta men säkert, och det blir att leva en tid med kartonger. Men det är värt det. Första natten på Varvet var fin, spegelblankt hav när vi la oss, likaså när vi steg upp. Nästan allt är nu packat i lådor/påsar, lite våndas man när man sorterar saker och funderar var behöver jag dem: i Vasa eller på Varvet. Många av dem får säkert åka mellan ställen ett par gånger. Tvättmaskinen har kört flera dagar, allt ska i: täcken, kuddar osv. Imorgon börjar städandet, det är roligare än att plocka i saker.

Kakkoskoti

Tässä muutama kuva Vaasan asunnosta, rempattu ehkä noin 6 vuotta sitten, eikä juuri näy käytön jälkiä. Ikkunat ovat aika matalat, voi olla etten ripusta sinne yhtäkään verhoa, ne vain häiritsisvät näkymiä. On kiva asua vähän ylempänä, voi ihailla horisonttia.

 

 

 

Työhuoneesta ja keittiöstä näkyy Onkilahti ja Palosaari. Ja jos oikein kurkistaa
vasemmalle niin talojen välissä näkyy kaistale kaupunginlahtea.

Työhuone. Ihanan tyhjä.

Ekat mööpelit paikallaan keittiössä.

Vasemmalla makuuhuone ja oikealla olkkari.



Parvekkeelta.

Kirkkopuistikolle päin.

Mitti i sommaren

Midsommarn började enligt traditionen på  Merikievari igårkväll. Vi kom dit tidigt, ca halv tio, och stället var redan smockat. Fin stämning och bra dans, stora golvytor sväljer mycket folk. Oj så roligt det är att dansa. Tre timmar senare var vi klara att åka hem, och mumsade i oss lite knackkorv på småtimmarna.  Efter sex timmar sömn vaknade vi till en fin midsommarafton. Utan att jäkta har vi handlat och lagat en stadig lunch till mina ungdomar som åkte just till sin far i Småskär. Där får de fint med bastu och simning, god mat och trevlig kväll runt "den eviga elden" i granngården, antar jag.
Vi ska så småningon cykla till våra vänner i Skrattnäs, bastar och badar och äter gott o skrattar. Och kanhända dyker det upp en god vän till mig som jag tog friheten att bjuda med - vet att hon är mera än välkommen för hon är en god vän även till kvällens värdinna.
Glad midsommar, och simma lungt - inga dykningar!

Elämä on ihanaa

Mulla on hurjan hyvä fiilis. Edessä oleva muutto uuteen arkeen tuntuu jännittävältä. Vaasa on dynaaminen, nopeasti kehittyvä ja kansainvälinen kaupunki, jossa eteen voi tulla taas jotain aivan uutta. Uusia ihmisiä, uusia harrastuksia, uusia töitä. Ja silti meillä säilyy kosketus tähän upeaan Kristiinankaupunkiin, jossa voimme käydä joka viikko, tai monta kertaa viikossa, jos ja kun siltä tuntuu. Ystävät täällä pysyvät ja toivon mukaan heitä tulee Vaasassa lisää. Aikaisemmat paikkakunnanvaihdokset ovat merkinneet hyvien ystävien menettämistä, vaikka kuinka vannotaan että pidetään yhteyttä ja käydään kylässä, niin se ei useinkaan ole toteutunut käytännössä. Nyt sille ei ole estettä ainakaan välimatkan puolesta.
Odotan innolla maanantaita, jolloin saamme avaimet Varvinmäen kaksioon. Suljen toimiston viikoksi ja keskityn kamojen siirtelyyn, osa Varville, osa jää tähän odottamaan muuttoautoa Vaasaan. Tiedossa on melko sekava jakso, jolloin en varmasti aina tiedä missä mikäkin tavara on, tai huomaan sen olevan väärässä paikassa, mutta sekään ei huoleta - aikanaan kaikki on taas järjestyksessä.

En dag i tv-världen

Idag var vi i Vasa. Jobben försvann igen, så jag kunde lika gärna göra nåt roligare en dag än pyssla med flytten. Så jag hängde med lokal-tvs mediaprojekt på studiebesök till Strömsö, där Yle producerar sitt populärä "mysprogram" med samma namn. Det var kul att se miljön på riktigt, lika fint som på tv men klart mycket "rörigare", och en del blev förvånade över att utrymmen var så små, de ser ju större ut i tv. Men kameran tar ju bara valda delar, på ett skickligt sätt. Strömsösnickaren och kristinestadsbon Jim visade oss runt. På området finns fina byggnader, spännande lusthus, utekök, växthus, härlig bastu och fin trädgård. Ågaren är Vasa stad, och man kan boka en guidning via turistbyrån. Eller också kan man kontakta dem direkt, de visar gärna runt när de har tid. Här är några bilder.

 

Om björnar o nallar

Läste på FB hur det strosar en björnhona och två små nallar i min hemby, just nu finns de på en udde, och de har långt till den djupa skogen. Hoppas de kan föras bort från bebyggelsen till ett ställe där de kan vara ifred, och där de inte skrämmer folk. Tankarna for till en annan björnfamilj som finns just  nu på min soffa.

Ni förstår, inte kan man slänga iväg en så här fin familj, även om nallarna är så slitna att fyllningen nästan ramlar ut. De är lappade och förstärkta lite här o där, och jag får nog ta fram synålen innan jag magasinerar dem. Men de klarade en stund i tvättmaskinen iallafall. Nu är de (nästan) hela och rena och väntar på ett pensionärsboende, tills några barnbarn förhoppningsvis vill ha dem i famnen.

Tämä on sitä hyvää elämää

Olipa taas hulabaloota. Lauantaina olin kaupungilla ihailemassa tätä maailman kauneinta puutalokaupunkia ja sen pihoja, voitte ihailla kuvia vaikkapa täältä tai täältä. Iltapäivällä kuuntelin hyvää jazz- ja bluesmusiikkia omalla verannalla, meillä oli pihassa jamit. Ja illalla oli Hormonien hääkeikka, lauloimme häävieraille viisi biisiä. Sen päätteeksi lähdimme samoissa vetimissä laulamaan karaokea paikalliseen baariin, omaksi ja muiden iloksi.

Sunnuntaina oli avointen porttien toinen päivä, meillä oli päivälle neljä keikkaa, joista viimeinen jäi pitämättä sateen takia. Sen sijaan menimme nuorimman hormonin luo kahville ja lauloimme hänen 10 v täyttävälle pojalleen Apinamiehen, oli kuulemma tykännyt kovasti :-)

Maitokärryn kahvassa.

Keikkabussit, mukana kulkee kaikki tarpeellinen.

Kulttuuritalo Duxin pihalla.

Evarsin talolla Saunapuiston kupeessa.

Torilla pysäköitiin invapaikoille.

Dags för lite naispower igen

Imorgon har Hormonerna en kejka, vi ska uppträda på en privatfest, temat kanske syns på bilden. Lördagens outfit: Slöjan plockade jag ner från mitt fönstret, tiaran är från en halpahalliliknande affär, mamelucker med spets från Kristinestads marknad och den ljuvliga gula nylonskapelsen från Hilmas Heaven. Sen ska jag plocka fram lite tingeltangel o pärlor, och trippar i silverballerinor.

Har hoppat ner från baslådan tll golvet och har ett slagkraftigt instrument. Tidningen brevid är sånghäftet för sondagens uppträdanden på Öppna Portar - hela 4 gigs - och slöjan byts utdå  mot blomhatten, kanske. Söndagens outfit är inte riktigt färdigtänkt ännu.

Ole hyvä ja kiitos

Tällä viikolla paahtamani tekstit ovat olleet hankeasiakirjoja, jonkin verran kapulakieltä ja paljon lainauksia jo kirjoitetuista dokumenteista, jotka löytyvät aika helposti googlettamalla. Sinänsä oikein mukavia käännöksiä, paljon hauskempia kuin jotkut myyntihenkiset esitteet ja tuotekuvastot. Toivottavasti niitä tulee jatkossa lisää. Sen vuoksi pistelin menemään iltamyöhäiselle ja aikaisin aamusta, jotta asiakas kokisi saavansa hyvää palvelua, ja toki myös, jotta saisin kirjoittaa ihan mukavansuuruisen laskun. Tekstit ovat nyt toimitettuna, toivon ettei sieltä enää tipahda viime hetken hienosäätöä.
Katsotaan, tuleeko minkäänlaista kiitosta (=kuittausta). Tässä maassa korrekti sähköpostiviestintä on usein lapsenkengissä, olipa toisessa päässä tuttu tai outo, ja en oikein voi käsittää miksi. Jos ojennat jotain toiselle niin eikö silloinkin sanota kiitos, vai sanotaanko?

Tietenkin siinä kävi taas näin

Istun taas ympäripyöreitä päiviä kun työt pitää saada putkeen. Eka sellainen päivä hiljaisuuden jälkeen menee hyvin, siitä vain nauttii kun on hetken miettinyt, mitä pankkitilillä tapahtuu jos hiljaisuus jatkuu. Mutta kun päiviä on peräkkäin useita niin sitä hyytyy. Alkaa ottaa päähän, miksi tämä työ on niin usein on/off. Joko tai. Elämä soluu ohitse, painuu taka-alalle kun pitää vain näpytellä. Takapuoli puutuu istumiseen. Toistan itseäni, mutta välillä todella tympii. Onneksi tiedän että toisenlaisiakin päiviä on tulossa.

Har jag faktiskt lidit av städnoja nån gång?

Det är underligt hur man kan vänja sig vid röran. Så här några veckor innan allt ska vara i packlådor så är det ingen vits att städa, på sin höjd dammsuger man lite grus från hallgolvet. Eller tvättar toan. Men inte mer. Man sparar krafter till den dan allt är tomt och man kan städa fritt o snabbt. Det brukar gå som en dans då.
I vardagsrummet har vi just nu förutom den sedvanliga soffgruppen med tv även  min arbetsstation med hela fyra stycken möbler och en massa papper, ett stort klädräcke (som nån kanske har sett syns till gatan) för att några ungdomar bor här och behöver space, ett antal fulla och tomma packlådor, och en torkställning med kläder på. Inte så mysigt precis. Men so what, det går ändå att kasta sig i soffan och se på tians nyheter.

Charmigt med gamla trähus :)

Två fönster av sju klara. Inte så illa. Den mesta smutsen finns givetvis mot gatan, och där fanns också en överraskning då jag öppnade det yttre fönstret. En maskbo under fönsterkarmen. Flera små gröna maskar ramlade ner, en del på golvet i rummet, en del hamnade på fönsterbrädan och en del på gatan. De sistnämnda hade tur, kanske klarade de av att krypa tillbaka in under byggnaden. Resten hamnade i kökssoporna. Undrar vad det var för kryp.

Stickfrossa

Vi har väldigt många stick- och virkglada damer i vår lilla stad. Kanske även män, men de syns inte. Igår var det dags för ett nytt evenemang här, Stickfrossa, Neuloosi på finska. Den baserar sig på World Wide Knit in Public Day, och ordnades nu första gången här. Arrangörerna hade burit bord och bänkar till torget och inrett ett vardagsrum med soffa, gungstol och fåtöljer, alla var välkomna och sätta sig och börja sticka, eller virka. På Brahegården bjöds på en föreläsning, utställning och paneldebatt, och laxsoppa fick man köpa om man blev hungrig. Man kunde bara beundra all den kreativitet som var framme igår!

Cykeln har klätts på stickcafe, som har varit ett populärt inslag i vinter.

 

Mysigt vardagsrum mitt på torget.

 

 

Pärlhalsband av virkade bollar.

 

 

Den här ambulanden är ett jättebra påhitt. En riktig ambulans som är

inrett till den handarbetssugna. Den kör ut till ställen där

man inte har tillgång till en garnaffär.

 

 

Får det vara en äggsmörgås med Kalles kaviar, och lite kaffe och kakbuffet?

Garanterat kalorifritt.

 

 

När solen just gått upp

Det var en sån natt igen, sömnen tog slut vid tre. Nu vid fem har jag tröttnat på att ligga med öppna ögon. Om jag sitter här en stund så kanske kan jag somna lite till innan det är dags att gå upp. Om inte så får det bli en bra dag med bara 4 timmars nattsömn, kan funka det också.
Man hinner tänka på så mycket. Mest just nu stressar jag för mina kursuppgifter. De är lite diffusa och därför svåra att ta itu med. Men det enda man kan göra är att slå upp pärmen o göra dem. Flytten tycker jag att vi har koll på. Mycket jobb återstår, men vi kommer att hinna med. Vi ska dela bohaget i två adresser, och på båda ställen har vi ett miniförråd. Det gör att man får utvärdera på nytt sitt förhållande till alla prylar. Lättast är att bli av med kläder, skor, väskor, byttor och kärl, svårast med böcker, och barnens gossedjur. De sistnämnda har så starkt affektionsvärde så jag tror de får magasineras trots sitt slitna skick - inte kan man bara kasta nåt som varit så livsviktigt en gång. Även om jag har ganska fina akvareller på dem, från den tiden jag målade aktivt. De är faktiskt också svåra att bli av med, alla diverse alster från min konstnärsperiod. Om och när jag tar upp mitt målande så vill jag ha tillgång till allt. Men några av dem är skrymmande.
Allt det här gör att vi måste inta ett nytt förhållningssätt framöver: när vi någon gång i framtiden gör av oss boendet i Vasa - eller var vi nu befinner oss när det blir dags för pension - så ska alla prylar få plats på Varvet. Det gäller att tänka till vad man köper, och helst låta bli. Skön tanke.

Lenkillä 3500 muun kanssa

Eilinen oli Vaasa-päivä. Kävimme ensin ostamassa FB-loppiksesta bongaamani neljän hengen pöydän ja tuolit, ihan kuin uudet, ryhmä on oikein passeli uuteen keittiöömme. Väri, jonka valitsimme asunnon tummanpunaisiin seinäosuuksiin, oli onnistunut, hyvin huomaamaton kellertävä sävy. Vuokraisännän loppusiivous oli tosin jäänyt puolitiehen, kaapeista löytyi putkirempan jälkeistä pölyä ja ikkunat olivat likaiset. Pitää käydä hoitamassa ne ennen kuin viemme sinne lisää kamaa.
Sieltä siirryin Hietalahteen tapaamaan kääntäjäkollegoitani, SKTL:n paikallisosasto osallistui NiceRun-tapahtumaan, eri puolilla maata toteutettuun 5 km:n lenkkeily/juoksutapahtumaan, josta lahjoitetaan 1 euro/pää Roosa nauha -kampanjalle. Ihan kiva jippo, paitsi että tapahtumassa olisi paljon hiomista. Siinä oli liikaa seisoskelua, Scandinavien Hunksien neljän jäsenen puoliteholla vedetty lavashow melkeinpä pitkästytti, ja itse kävelysuoritus tehtiin vähän niin kuin ohimennen. Mutta pääasia oli päästä minglailemaan kollegoiden kanssa, siinä ehdittiin jutella kaikenlaista. Samalla sain tutustua uudemman kerran Vaasan rannan upeisiin lenkkimaisemiin, siellä on kiva ulkoilla ja käydä juoksulenkillä.

Jo joutui armas aika

Igårkväll hade kören sin traditionella Pavis-avslutning. Först bastu o dopp i havet, sen mat i glatt sällskap. Brukar vara så trevligt så. Och det var det nu också. Men vi var lite lågmälda, inte en sång sjöng vi. Många lyste med sin frånvaro. Fick en blomma och ett presentkort som avgående ordförande, och visst finns det ett litet vemod att lämna gänget. Men bara litet, fortsätter att träffa en del av dem i Hormonerna, en del i andra sammanhang, och ser framemot att ta upp någon annan fritidsintresse än sång. När alla flyttbestyren är klara.
Pavis-stranden måste få lite ris, man får vada i djup gyttja en bra bit innan man kan kasta sig i vattnet. För att kunna utnyttja den fina bastun borde man muddra och anlägga en liten badvik. Det är simning som ger bastubad en guldkant, här är den kantad av dy och slam.

Piti vetää farkut jalkaan

Lämpö hävisi pian sen jälkeen kun olin sitä ylistänyt. Minulle opetettiin pienenä, ettei hyvistä asioista kannata puhua, ettei ne mene mönkään. Ja nyt kävi niin. Olen silti sitä mieltä, että juuri hyvistä asioista pitää kertoa, positiivisessa mielessä ja kerskumatta.
Nyt alkaa mentaalivalmentajan tehtävät stressata, dedis lähestyy ja paljon on tekemättä. Kohta on ihan pakko kiristää tahtia, etten jää junasta. Näin eilen ilmoituksen uuden vuosikurssin alkamisesta, toivottavasti se täyttyy kiinnostuneista, tälle tarvitaan jatkumoa.
Töitäkin pukkaa ihan kiitettävästi tällä hetkellä, ja vähän erikoisia toimeksiantoja. Ilmeisesti tiimimme maine on kiirinyt maakunnassa ja saan hiukan "eksklusiivisempia" toimeksiantoja kuin mihin olen tottunut. Nice.

Ei voi kuin nauttia

Miten ihana helle, meitä hemmotellaan tänä vuonna. Yleensä tähän aikaan vuodesta vielä kuljetaan paksuissa farkuissa ja villatakeissa, mutta nyt ei voi kuin pukeutua hellemekkoon, heti aamusta. Elämä tuntuu helpommalta kun ulkona on lämmin ja ovet ja ikkunat saa olla auki ympäri vuorokauden. Töitä ja arjen kiireitä ei ole yhtään sen vähemmän, mutta meno on leppoisampaa kun ei tarvi värjötellä. Tätä lisää.
Kaupungin ruohonleikkaaja siistii juuri nyt pihamaata, trimmaa jopa pienen terassimme ympäristön. Kyllä vuokralaisen kelpaa.
Eilen vietimme iltapäivän merenrannalla, saunoimme ja minä heitin talviturkin. Tässä otos samaiselta rannalta myöhemmin illalla, lainasin sen facebookista - kiitos Åsa! Kuvasta aistii hienosti illan herkkävireisen tunnelman.