En tanke

Jag erkänner. Ofta loggar jag inte in för att jag har så mycket att säga. Utan att jag vill se hur många som har tittat på min blogg. Fåfängt, visst. Men det känns skönt att några tittar, är tacksam för varenda en av er.
Idag har vi haft en fin dag. Först sovde vi till tio. Sen hade vi besök av goda vänner från Sverige, sen av goda vänner från Lappfjärd och nu av en god vän här i stan. Oberoende av olika förändringar i parrelationer, vissa vänner har man kvar. Och kom ihåg: man måste inte välja sida när folk skiljer sig, man kan och bör umgås med båda parter.

Päivä kerrallaan

Mukavaa olla taas kunnossa. Kävin pitkästä aikaa hikilenkillä, ja se sai minut todella tuntemaan, että olen elossa. Ja että kaikki on niin hyvin. Kulunut vuosi on tuonut eteen paljon uusia tilanteita uudessa asuin- ja työympäristössä, toinenkin pojista lähti opiskelemaan ja olemme opetelleen kahden aikuisen elämää. Se tässä onkin niin jännittävää, olemme vapaita muokkaamaan elämästä oman näköistä. Edessä on varmasti muutoksia, tällä hetkellä emme tiedä, missä asumme vuoden kuluttua. Pidän ajatuksesta.

Tänk om man fick det

Vissa saker är bara så goa. Som köksalmanackan till exempel. En svensk årsbok med massor av goda recept och aktuella saker. Fick några av min kära ex-svärmor på 90-talet, och fortfarande tar jag fram en när det ska lagas en riktigt god äppelpaj. Såg utgåvan från -94 på kökshyllan i Henriksdal och bläddrade i den, och hitta den här. Hade faktiskt tänkt skriva av dikten, men varför skulle jag det när det gick att googla fram på en sekund. Bra är den.

OM JAG FICK LEVA OM MITT LIV

Jag skulle våga göra fler misstag nästa gång.

Jag skulle slappna av och ta det lugnt.

Jag skulle vara tokigare än jag varit i det här livet.

Jag skulle  ta färre saker på allvar.

Jag skulle ta fler chanser.

Jag skulle bestiga fler berg och simma i fler floder.

Jag skulle äta mer glass och mindre potatis.

Jag skulle kanske ha fler verkliga problem, men färre inbillade.

För jag är en av dem som lever förnuftigt och klokt

timme efter timme, dag efter dag.

Visst har jag haft mina ögonblick, men om jag fick leva om skulle jag haft fler.

Jag skulle faktiskt försöka att inte ha annat än ögonblick, det ena efter det andra, istället för att planera så många år i förväg, varje dag.

Jag är en av de människor som aldrig åker någonstans utan att ha med termometer, varmvattenflaska, regnrock och fallskärm.

Om jag fick leva om mitt liv, skulle jag resa med mindre packning.

Jag skulle börja gå barfota tidigare på våren och fortsätta till senare på hösten.

Jag skulle dansa mer.

Jag skulle åka fler karuseller.

Jag skulle plocka flera maskrosor.

NADINE STRAIN, 82 år, Louiseville, Kentucky

Joulupäivän aamuna

Luonto oli tänä jouluna täydellinen. Sopivasti pakkasta, kuu taivalla, lunta kaunis kerros kaikkialla. Oli ihana ajella eilen illalla kaksi päivää kestäneen melkoisen hulinan jälkeen kotia kohti, omaan rauhaan.

Löytyihän se oikea asenne

Onpa tämä joulun odottelu leppoisaa. Uffe alkaa juuri graavaamaan lohta, minä istuskelen ja pidän seuraa. Pojat nukkuvat, Jenni on lähtenyt töihin. Puoleltapäivin teen yhden joululahja-analyysin, ja sen jälkeen keitän joulupuuron Ruotsiin lähtevälle porukalle, exä tulee myös puuroaterialle. Ilta menee fiilistellessä. Huomenna ostamme vimpat jouluruoat ja sen jälkeen suuntaamme maalle, jossa kinkku kypsyy uunissa ja illalla on joulusauna. Aattona keitän taasen joulupuuron ja aattoaterian syömme naapurissa. Ja yöksi kotiin. Ihan hyvin tämä joulu siis kuitenkin menee, vaikka etukäteen ahdisti. Mutta ihanien ihmisten seurassa kaikki on mukavaa. Elämä on lahja, ja siitä pitää nauttia. Ja jättää joulusiivot ja muut hössötykset jos siltä tuntuu. Ei siellä lusikkalaatikossa kuitenkaan kukaan jouluaan vietä.

Hmm, musta täplä on likaa linssissä.

Dags att varva ner

Nu tar jag jullov. Klart min största kund har sett till att jag måste offra en av mina semesterdagar till kontoret, men jag gör det i  smyg. Erkänner inte till dem iallafall. Men visst är det bra bordet inte är tomt man går på semester.
Någon julmänniska är jag dock inte, det måste jag återigen erkänna. Mat-och julklappshysterin är överdrivet, vi köper allt för mycket mat o äter sen oss halvdöda. O i sista sekunden köper man klappar ingen vill ha. Men så är det. Julen är en stark tradition. Och nu har jag tänkt försöka plocka russinen ur kakan, njuter famförallt  av glädjen av att vara tillsammans. Och det tycks gå bra, har bra fiilis just nu.

Uppvaktning

Fick en gåva och fin blombukett från företagarföreningen igår. De samlade ihop alla medlemmar som har fyllt jämna år under året, vi var fem. Jag och fyra män. Trevlig gest, även om jag har varit, och är, lite kritisk för föreningen. Efter några år i styrelsen i slutet av 90-talet tyckte jag att det inte var nåt för mig, och fortfarande kan jag tycka att det är en lite för sluten klubb som inte följer sin tid. Men nu ska de byta ut folk i styrelsen, och den nya näringslivschefen i stan tycks ha en klar vision om hur företagarföreningen ska jobba. Så jag tror det blir bättre. Mojängen jag fick var fiffig, nu kan jag hänga min väska vart som helst, t.ex. på puben. Eller också kan jag hänga en resepegel i ögonhödj på hotellrummet. Eller min jacka på hatthyllan när krokarna är upptagna. Eller...