Glad påsk

Nu är det skärtorsdag. Påsk är en högtid jag inte riktigt har greppat. Visst målade jag ägg och samlade videkissor när jag var liten, och samma har jag gjort med mina barn. Men inte har jag klara traditioner för det. Äger en dekoration, en påskhäxa, som ligger gömd i nån ouppackad flyttlåda, och två fina tippor jag fått av en vän. Lite gult i dukningen och lite påskliljor, kanske räcker det med det? Ingen i familjen äter memma, förutom jag, och det är inget jag längtar utan äter artigt om jag blir bjuden på det. Försöker dock laga lamm eller får ibland - om det finns att köpa där vi är. Försöker också komma ihåg att ha småpengar hemma och godis för alla små påskhäxor som kan ringa på dörren.
Önskar ibland att jag hade mera traditioner i mig, att jag skulle baka och laga och frysa in i god tid, att jag skulle pynta och pyssla och hitta glädjen i det. Det kunde ha gett barnen bra minnen som de kunde bygga på själv när de sen skapar sina egna traditioner. Det här är bara av de där sakerna man hade kunnat gjort annorlunda, och lite bättre,  när barnen var små. Kanske det är därför man ser så framemot de framtida barnbarnen, man får på något sätt en andra chans.

Det gav mersmak

Det var intressant timme jag hade i morse, genomgång av min kropp med fustra-metoden. Man kan inte tycka annat än att det är bra. Det går ut på att lokalisera spänningar och låsningar i kroppen och arbeta fram rörlighet samt förstärka de svaga musklerna för att nå muskelbalans. Jag visste ju att jag är stel, men att rörligheten är så urusel som den är så visste jag väl inte riktigt. Klart jag har märkt det på danstimmarna, men till vardags undviker man ju rörelser man inte klarar av. Så jag behövde inte tänka länge innan jag bestämde mig att ta ett paket på tio timmar, jag ser det här som ett relativt snabbt sätt att komma i gång med sin form. Det lär bli tufft, enlig instruktören så är varje pass tuffare än det förra, för att det ska bli nåt resultat. Men det känns bara bra. Målet är att på tio timmar lära sig ett sätt att underhålla kroppens nyväckta rörlighet och kunna fortsätta själv. Mitt mål alltså, klubben vill givetvis sälja in flera timmar, men det här får bli årets ranson av hälsofrämjande åtgärder i mitt företag. Senare blir det säkert andra saker man behöver satsa på.

Full rulle

Mukava viikonloppu, paljon actionia ja sosiaalista kanssakäymistä. Perjantaina hieno illallinen Gustav Wasassa ja tanssia Waskiassa ja eilen Pohjanmaan liiton 20-vuotisjuhlat. Nyt on edessä vielä hauskat hormoniharkat ennen kuin ajan takaisin Vaasaan. Käyn täällä "mökillä" nyt vain päiväseltään, huomenna on taas arki ja pitää painaa töitä. Menen heti aamusta kuitenkin ensin tutustumaan fustra-menetelmään, buukkasin ilmaisen demotunnin Wasa Sports Clubilta. Ihan vain uteliaisuuttani, pt:n on hyvä tietää mistä siinä on kysymys. Pt:n on itse asiassa tiedettävä jotain todella monista asioista, opiskeltavaa ja opittavaa on ihan loputtomiin. Minusta se on hyvä asia, ja kiinnostavia asioita oppii paljon helpommin kuin pakkopullaa.

I did it

Jihaa! Läpäisin aamulla kuntosalivalmentajan lisenssikokeen, eikä se mennyt rimaa hipoen vaan ihan reippaasti yli alarajan. Jännitin, koska se oli jonkinlainen kynnyskysymys, olisin joutunut pienoiseen kriisiin kun olisi pitänyt pohtia onko minussa rahkeita uudelle uralleni. Mutta nyt taas tuntuu hyvältä ja luotan itseeni. Olen ennenkin mennyt intuition voimalla ja päässyt hyviin lopputuloksiin. Ihan teoriassahan olen aika uhkarohkea (peräti pöljä?), kun ponkaisen pt-putkeen aivan toiselta alalta ja koko ikäni kirjoitustöitä tehneenä. Mutta mulla on hyvä kutina, jos hoidan tämän kunnialla saatan hyvinkin onnistua ja voin tehdä loppuelämäni hauskaa ja merkityksellistä työtä.

So nice!

Eipä minun tarvitse niitä sukkia opetella kutomaan, vaikka jokin aika sitten sen päätin tehdä. Suvussa kun on jo sillä taidolla taitava jatkaja, tässä siskoni kutoma synttärilahja, aivan ihanat!

Rima on just nyt aika korkealla

Enpä ole tainnut aikaisemmin olla tilanteessa, jossa toivoisin olevani nuorempi. Ikäni ei ole koskaan häirinnyt minua, mutta nyt olen puskemassa alalle, jossa vaaditaan fysiikkaa. Ja sen trimmaaminen on melkoinen urakka. Tiedän, että se vie aikaa ja siinä pitää edetä pienin askelin, mutta välillä käy mielessä mahtaako keho enää sopeutua, ainakaan ilman kiputiloja. Se olisi ollut melko varmasti hiukan vähemmän haastavaa vielä 10 vuotta sitten. Tänään testasin rajojani core-jumpassa ja venyttelyssä, ja sain todeta lihasvoimani välillä ihan olemattomaksi, en pysynyt esimerkiksi muiden tavoin elegantisti sivulankussa vaan rojahdin raajoilleni. Eikä punnerrukset onnistu ollenkaan. En kuitenkaan lannistu, vaan nostelen puntteja kunnes voimaa kertyy tarpeeksi kehon kannatteluun kaikissa epämukavissakin jumppa-asennoissa. Ja venyttelen, kunnes takareidet lakkaavat soimasta kuin kireät jouset ja pääsen taivuttamaan kämmenet lattiaan. Voisi sitä ihmisellä kai olla ylevämpiäkin tavoitteita. Mutta minä menen nyt näillä, katsotaan mihin asti pääsen.

Grönt är skönt

Dukade till en middag igår, älskar min nya duk som är från Gudrun Sjöden. Mustiga glada färger på svart botten, randiga kanter. Gillar också de gröna glada glasen, robust glas som inte går sönder när jag diskar (jag klarar inte av iittala). Menyn var crosskitchen: vi började med skaldjurstallrik, fortsatte med grön potatissallad och revbenspjäll och avslutade med memma o appelsinglass. Det blev en riktigt lyckad kväll.