En mor är en mor

Så for han iväg, minstingen. Hur jag än tycker det är en jättebra sak att han har en studieplats, bra lägenhet och trevlig flickvän så gråter mammas hjärta lite när det väl blev dags. Tror jag saknar den gångna tiden, när han var liten och när han har växt upp till en karl. Ei voi mitään. Det var precis samma sak ifjol när den äldre flög iväg, nu tror jag det går bättre när han far nästa vecka efter att ha bott sommaren hemma. Vet också att den här helt naturliga moderskänslan går snabbt över och vi kommer att njuta av ett liv på tumanhand.