Igårkväll hade kören sin traditionella Pavis-avslutning. Först bastu o dopp i havet, sen mat i glatt sällskap. Brukar vara så trevligt så. Och det var det nu också. Men vi var lite lågmälda, inte en sång sjöng vi. Många lyste med sin frånvaro. Fick en blomma och ett presentkort som avgående ordförande, och visst finns det ett litet vemod att lämna gänget. Men bara litet, fortsätter att träffa en del av dem i Hormonerna, en del i andra sammanhang, och ser framemot att ta upp någon annan fritidsintresse än sång. När alla flyttbestyren är klara.
Pavis-stranden måste få lite ris, man får vada i djup gyttja en bra bit innan man kan kasta sig i vattnet. För att kunna utnyttja den fina bastun borde man muddra och anlägga en liten badvik. Det är simning som ger bastubad en guldkant, här är den kantad av dy och slam.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti