Nu är det skärtorsdag. Påsk är en högtid jag inte riktigt har greppat. Visst målade jag ägg och samlade videkissor när jag var liten, och samma har jag gjort med mina barn. Men inte har jag klara traditioner för det. Äger en dekoration, en påskhäxa, som ligger gömd i nån ouppackad flyttlåda, och två fina tippor jag fått av en vän. Lite gult i dukningen och lite påskliljor, kanske räcker det med det? Ingen i familjen äter memma, förutom jag, och det är inget jag längtar utan äter artigt om jag blir bjuden på det. Försöker dock laga lamm eller får ibland - om det finns att köpa där vi är. Försöker också komma ihåg att ha småpengar hemma och godis för alla små påskhäxor som kan ringa på dörren.
Önskar ibland att jag hade mera traditioner i mig, att jag skulle baka och laga och frysa in i god tid, att jag skulle pynta och pyssla och hitta glädjen i det. Det kunde ha gett barnen bra minnen som de kunde bygga på själv när de sen skapar sina egna traditioner. Det här är bara av de där sakerna man hade kunnat gjort annorlunda, och lite bättre, när barnen var små. Kanske det är därför man ser så framemot de framtida barnbarnen, man får på något sätt en andra chans.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti