Avigsidan

Noterade en sak på kursen i helgen. Folk beter sig så annorlunda mot varandra jämför med förut. På pauserna kunde det råda stundtals tysthet, då alla knåpade på sina mobiler och tabletter. Det uppstod få spontana diskussioner. Under föreläsningarna, då lärarna pratade om mycket intressanta saker - så tyckte jag iallafall - så kunde dessa ungdomar prata långa stunder med varandra och ignorera läraren helt, till och med vända ryggen mot honom. Han tyckte inte bli besvärad, jag skulle nog avbrytit deras diskussion. Jag anser det är respektlöst, dels mot den som talar och dels mot de andra som vill lyssna. Förstår om det kan vara så i skolan under den allmänna läroplikten, men här betalar ju alla för sin utbildning och borde faktiskt vara motiverade och suga in allt som sägs under undervisningsdagarna - det blir ju en hel del att lära sig på egen hand iallafall.
Jag är inte motståndare för den nya tekniken, den är både underhållande och till stor hjälp. Men det skulle inte få ta över det mänskliga mötet. Som det är nu så tycks ingen orka intressera sig för en främmande mänska man möter, utan hellre håller man kontakt med sin egen krets oberoende var man är.

Uusi kamu

Teimme PT-putken tällä lähijaksolla tuttavuutta tämän kaverin kanssa. Mukava heppu, mutta vielä hyvin arvoituksellinen. Edessä on ennen seuraavaa lähijaksoa anatomian perusteiden opettelu. Paljon työtä mutta antaa lihaa luiden päälle, tällä kertaa sekä kirjaimellisesti ja kuvannollisesti. Pakko hehkuttaa, että olen niin innostunut, tunnen aitoa inspiraatiota ja iloa siitä että pääsen tekemään työtä, jolla on muille merkitystä. Olen päättänyt saada konseptin toimimaan. Se vie aikaa ja evästä, mutta antaa myös suunnattomasti energiaa.

 

Jihaa!

Klaarasin kuntosalivalmentajan näyttökokeen uusinnan - ihana fiilis! Olen sen kyllä ansainnut, olen siis hionut ja tehnyt näyttöliikkeitä nyt monen viikon ajan, ja se on ihan tarpeen tulevalle treenarille. Lisäksi olen innostanut jo muutaman ihmisen liikkeelle, ja saanut heiltä iloista palautetta. Se tässä onkin suurin porkkana ja innostuksen lähde - oppia kannustamaan ja inspiroimaan muita tekemään itselleen hyviä asioita - liikkumaan ja syömään terveellisemmin. Se tuo lisää iloa ja sisältöä elämään. Tuotteistaminen on sitten toinen juttu, mutta eiköhän sekin jotakin kautta muotoudu kun tässä pääsee pitemmälle ja saa lisää lihaa luiden päälle.

Ainaista perässäjuoksua

Aloitin päivän  Vaasan Yrittäjien tiloissa oppimassa pilvipalveluista, ja vakuutuin siitä, että siellähän sitä pian pitää olla - pilvessä. Pitää vain jaksaa surffata ja tutustua eri vaihtoehtoihin, mikä sinänsä tuntuu vähän työläältä. Saatan päästä mukaan pk-pilvi-hankkeeseen, ja siinä tapauksessa tieto tuodaan nenän eteen tarjottimella. Pk-pilvi on neljän oppilaitoksen vetämä hanke, jossa autetaan mikro- ja pk-yrityksiä siirtämään toiminta soveltuvin osin pilveen. Se olisi tosi tarpeellista, jos pidän tiedot pilvessä ajan tasalla voin käyttää niitä missä ja millä laitteella vain. Kätevää kääntäjälle ja kätevää valmentajalle, sekä valmennettaville - yhteydenpito yksinkertaistuu. Uusi tekniikka on yleensä aika uuvuttavaa, sitä tulee joka tuutista ja kovalla tempolla. Mutta sitä ei voi välttää jos aikoo pysyä muiden mukana. Juuri nyt kärsin pienoisesta some-väsymyksestä. Olen kyllästynyt Facebookiin, siitä on tullut niin kaupallinen ja epälooginen - nykyään en näe kuin osan ystävieni päivityksistä, ja sen vuoksi herättelin juuri Instagram-tiliäni, olisikohan aika siirtyä sinne. Mutta miten siellä sitten ollaan? Pitänee seurata ja yrittää päästä jyvälle.  

Solen skiner!

Underbara lediga dagar. Det bästa är samvaron med ungdomar, vi lyckades inte sammanföra alla på en gång men har träffat dem lite skilt, så vi har fått kvalitetstid med alla barnen. Nästbästa har varit kroppsligt jobb. En dag var vi ett par timmar i skogen runt huset i Dalin och drog ris, en skön syssla som vi får ägna oss åt så mycket vi vill, riset tar inte slut i första taget. Idag har jag varit och krattat löv i mitt gamla föräldrahem i Skaftung. Vi var två, eller tre med mamma - 83-åringen krattade faktiskt upp barren på gården - och vi blev klara på ett par timmar. Belöningen var kaffe i den varma solen och en korvsmörgås - gourmetmat när man får äta ute i det fria. Nu skiner solen och vi njuter av värmen på vår balkong. Och det nästnästbästa är att hemma i Vasa så får vi fortsätta att njuta av värmen och utsikten på vår balkong där. Men först blir det en joggingrunda längs stranden när vi kommer fram.

Glad påsk

Nu är det skärtorsdag. Påsk är en högtid jag inte riktigt har greppat. Visst målade jag ägg och samlade videkissor när jag var liten, och samma har jag gjort med mina barn. Men inte har jag klara traditioner för det. Äger en dekoration, en påskhäxa, som ligger gömd i nån ouppackad flyttlåda, och två fina tippor jag fått av en vän. Lite gult i dukningen och lite påskliljor, kanske räcker det med det? Ingen i familjen äter memma, förutom jag, och det är inget jag längtar utan äter artigt om jag blir bjuden på det. Försöker dock laga lamm eller får ibland - om det finns att köpa där vi är. Försöker också komma ihåg att ha småpengar hemma och godis för alla små påskhäxor som kan ringa på dörren.
Önskar ibland att jag hade mera traditioner i mig, att jag skulle baka och laga och frysa in i god tid, att jag skulle pynta och pyssla och hitta glädjen i det. Det kunde ha gett barnen bra minnen som de kunde bygga på själv när de sen skapar sina egna traditioner. Det här är bara av de där sakerna man hade kunnat gjort annorlunda, och lite bättre,  när barnen var små. Kanske det är därför man ser så framemot de framtida barnbarnen, man får på något sätt en andra chans.

Det gav mersmak

Det var intressant timme jag hade i morse, genomgång av min kropp med fustra-metoden. Man kan inte tycka annat än att det är bra. Det går ut på att lokalisera spänningar och låsningar i kroppen och arbeta fram rörlighet samt förstärka de svaga musklerna för att nå muskelbalans. Jag visste ju att jag är stel, men att rörligheten är så urusel som den är så visste jag väl inte riktigt. Klart jag har märkt det på danstimmarna, men till vardags undviker man ju rörelser man inte klarar av. Så jag behövde inte tänka länge innan jag bestämde mig att ta ett paket på tio timmar, jag ser det här som ett relativt snabbt sätt att komma i gång med sin form. Det lär bli tufft, enlig instruktören så är varje pass tuffare än det förra, för att det ska bli nåt resultat. Men det känns bara bra. Målet är att på tio timmar lära sig ett sätt att underhålla kroppens nyväckta rörlighet och kunna fortsätta själv. Mitt mål alltså, klubben vill givetvis sälja in flera timmar, men det här får bli årets ranson av hälsofrämjande åtgärder i mitt företag. Senare blir det säkert andra saker man behöver satsa på.

Full rulle

Mukava viikonloppu, paljon actionia ja sosiaalista kanssakäymistä. Perjantaina hieno illallinen Gustav Wasassa ja tanssia Waskiassa ja eilen Pohjanmaan liiton 20-vuotisjuhlat. Nyt on edessä vielä hauskat hormoniharkat ennen kuin ajan takaisin Vaasaan. Käyn täällä "mökillä" nyt vain päiväseltään, huomenna on taas arki ja pitää painaa töitä. Menen heti aamusta kuitenkin ensin tutustumaan fustra-menetelmään, buukkasin ilmaisen demotunnin Wasa Sports Clubilta. Ihan vain uteliaisuuttani, pt:n on hyvä tietää mistä siinä on kysymys. Pt:n on itse asiassa tiedettävä jotain todella monista asioista, opiskeltavaa ja opittavaa on ihan loputtomiin. Minusta se on hyvä asia, ja kiinnostavia asioita oppii paljon helpommin kuin pakkopullaa.

I did it

Jihaa! Läpäisin aamulla kuntosalivalmentajan lisenssikokeen, eikä se mennyt rimaa hipoen vaan ihan reippaasti yli alarajan. Jännitin, koska se oli jonkinlainen kynnyskysymys, olisin joutunut pienoiseen kriisiin kun olisi pitänyt pohtia onko minussa rahkeita uudelle uralleni. Mutta nyt taas tuntuu hyvältä ja luotan itseeni. Olen ennenkin mennyt intuition voimalla ja päässyt hyviin lopputuloksiin. Ihan teoriassahan olen aika uhkarohkea (peräti pöljä?), kun ponkaisen pt-putkeen aivan toiselta alalta ja koko ikäni kirjoitustöitä tehneenä. Mutta mulla on hyvä kutina, jos hoidan tämän kunnialla saatan hyvinkin onnistua ja voin tehdä loppuelämäni hauskaa ja merkityksellistä työtä.

So nice!

Eipä minun tarvitse niitä sukkia opetella kutomaan, vaikka jokin aika sitten sen päätin tehdä. Suvussa kun on jo sillä taidolla taitava jatkaja, tässä siskoni kutoma synttärilahja, aivan ihanat!

Rima on just nyt aika korkealla

Enpä ole tainnut aikaisemmin olla tilanteessa, jossa toivoisin olevani nuorempi. Ikäni ei ole koskaan häirinnyt minua, mutta nyt olen puskemassa alalle, jossa vaaditaan fysiikkaa. Ja sen trimmaaminen on melkoinen urakka. Tiedän, että se vie aikaa ja siinä pitää edetä pienin askelin, mutta välillä käy mielessä mahtaako keho enää sopeutua, ainakaan ilman kiputiloja. Se olisi ollut melko varmasti hiukan vähemmän haastavaa vielä 10 vuotta sitten. Tänään testasin rajojani core-jumpassa ja venyttelyssä, ja sain todeta lihasvoimani välillä ihan olemattomaksi, en pysynyt esimerkiksi muiden tavoin elegantisti sivulankussa vaan rojahdin raajoilleni. Eikä punnerrukset onnistu ollenkaan. En kuitenkaan lannistu, vaan nostelen puntteja kunnes voimaa kertyy tarpeeksi kehon kannatteluun kaikissa epämukavissakin jumppa-asennoissa. Ja venyttelen, kunnes takareidet lakkaavat soimasta kuin kireät jouset ja pääsen taivuttamaan kämmenet lattiaan. Voisi sitä ihmisellä kai olla ylevämpiäkin tavoitteita. Mutta minä menen nyt näillä, katsotaan mihin asti pääsen.

Grönt är skönt

Dukade till en middag igår, älskar min nya duk som är från Gudrun Sjöden. Mustiga glada färger på svart botten, randiga kanter. Gillar också de gröna glada glasen, robust glas som inte går sönder när jag diskar (jag klarar inte av iittala). Menyn var crosskitchen: vi började med skaldjurstallrik, fortsatte med grön potatissallad och revbenspjäll och avslutade med memma o appelsinglass. Det blev en riktigt lyckad kväll.

Boostia

Olo on hieman näivettynyt talven jälkeen. Kevät on tehnyt tuloaan jo pitkään, mutta vielä lahden pohjoispää Vaskiluodon sillalle päin on jään peitossa, eteläinen lahti lainehtii. Sorruin omaan, hetkeksi haudattuun pikkupaheeseeni tässä eräänä päivänä, keräsin ostoskoriin ihania oman värikartan mukaisia vaatteita. Tavallista ja tarpeellista käyttövaatetta, jotka jo pelkän värinsä avulla saavat mielen iloiseksi. Näillä on hyvä mennä kesää kohti.

Nousujohteisesti

Bläddrade i min lilla motionskalender. Är inne på den sjunde veckan i mitt "nya liv". 3-5 träningspass i veckan, ibland 6, och då räknar jag med alla gymbesök, ledda timmar och länkar. Bra fiilis i kroppen och knoppen, sover bättre och kan hända figuren i spegeln ser lite annorlunda ut än förut. Tyckte det i butikens provrum idag, eller också är det måltänkandet som spelar in. Det kan också vara det förstärkta inre välmåendet som får mig att må bättre i min kropp. Spelar ingen roll, men bättre mår jag, även om jag inte tyckte förut att jag mår dåligt. Det har dock blivit en ändring i positiv riktning. Märker också hur lätt man utvecklar ett beroende. Det är bara bra, det är lättare att prioritera passen då, men klart man får inte låta ivern ta över för mycket - man ser en hel del exempel på det på gymmet. Kohtuus kaikessa.