Läste i tidningen om familjer som åker på sportlov, och kände sorg. Sorg för alla resor vi inte gjorde när vi ännu var en hel familj. Vi reste väldigt lite med barnen. Först o främst var det väl att vi aldrig hade råd, eller att mannen prioriterade prylar framför resor. Han tyckte det inte var värt pengarna att åka till södern eller till Alperna. Och nu är det för sent att åka med dem, de åker hellre med sina kompisar.
Har på senare tid känt ofta saknad när jag tänker på tiden pojkarna var små, saknar den gemenskapen man hade med dem då. Kanske beror det på att de håller på o blir vuxna nu.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti