Fick ta en stavpromenad imorse och göra bara lite armövningar med min kettelbell. Har haft diskbråck sedan 2006 och den började pocka på sig efter övningarna sist. Inte så kul, man tror man är ung och rörlig, precis såsom man känner sig i sinnet. Men kroppen hänger inte med. Ska försöka gå på pilates för att förstärka ryggen, och sen kanske man kan ta i lite mera igen.
Men i sinnet känner jag mig smidig och vältränad. Har många frågetecken framför mig när det gäller boende och jobb, men jag upplever det inte som stressande, inte det minsta. Känns nästan bara spännande. Tror det beror på att grundpelarna i mitt liv står väldigt stadigt, och då menar jag relationerna till de som står mig allra närmast. Inklusive mig själv.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti