Hujedamej

Det här är ganska snurrigt. Tänk att jag finns vid Medelhavet och sköter mitt jobb, kunderna märker ingenting. Det har faktiskt gått upp för mig hur superbra jobb jag har, om jag bara kan ta vara på möjligheterna. Hittills har jag förklarat hur bra det har varit att kunna jobba hemma eller i närheten av hemma när barnen var små, eller att kunna välja bostadsort så att barnens uppväxtmiljö blir bra. Och klart det är ju så. Men nu när barnen inte längre behöver mig - iallafall inte dagligen - så kan jag faktist ta ännu större friheter. Dock ska jag vänta tills maken blir pensionär, inte pyser jag iväg ensam. Samtidigt har jag blivit uppringd för en arbetsintervju. Avslöjar sen om det skulle bli av, vilket inte är troligt. Men känns bra iallafall, och tänk om det är mening med allt?