Huvet är tomt efter att ha producerat abstrakt programspråk hela dagen. Inte dataprogram utan EU-program, inför den nya programperioden som börjar nästa år. Hade ett kort avbrott då jag var och inhandlade teaterbiljetter. Vi ska ha en helkväll med Hallonbåtsflykting och Burlesqueshow ännu här i november.
Har en hel del kvar att råöversätta av dokumentet, sen ska jag fila på den, granska en hel del termer, lämna den till läsning och leverera innan självständighetsdagen. Dessutom tar tolkningar med förberedelserna 4-5 dagar av tiden som är kvar till deadlinen, och dessutom han jag två kursdagar. Känns nästan ogenomförbart.
Men förutom det är det dött i eposten, inga jobb, inga förfrågningar. Det ger ingen bra feeling om framtiden. Även om jag vill hitta något mera socialt arbete så behöver jag inkomster medan jag letar. Och utsikterna att hitta nåt är ganska små, de jobb som finns är inom vård- och säljbranschen, och det har jag ingen kompetens, eller motivation, till - tror inte jag är så bra på att sälja. Tänk att man sitter i den här situationen då man har fyllt 50. Men många saker har blivit annorlunda i samhället, det gäller alla generationer. Barnen dränks i den nya världen av elektroniska apparater och uppkoppling hela tiden, det verkar vara tuffare klimat redan från dagis, ungdomar måste försöka hitta studieplats, och många verkar vara vilsna och vet inte vad de vill göra, eller en del pluggar så de är utbrända till examinationsdagen. Och allt fler vuxna blir utan jobb, och måste kämpa för att behålla sin plats i arbetslivet. Och åldringsvården är en tickande bomb.
Läste i en tidning idag att man måste ha jobb för att ha kvar sin motivation i livet, och så verkar det vara. Men jag ser framåt, allt annat är ju jättebra i mitt liv, så nog ska det ordna med jobbet också.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti