perjantai 2. marraskuuta 2012

Nästan som en hemlig resa

Lite om utbildningen. Det går bra. Att srunta i inströmmande jobb under två dagar går också hyfsat, jag har ju semestersvararen på. Och jag har inte skrivit på avtal med nån om att jag sitter på mitt kontor 8-16, alltså behöver jag inte göra det. Sen att jag stressar lite när jag ska tillbaka till skrivbordet är kanske helt naturligt. Idag började jag 6.15, men kunde då sluta 15. Helt bra arbetsdag. Men om utbildningen. Vi har kört igenom den muskulära avslappningen, nu kan jag slappna av på en minut om jag vill. Då har det blivit dags för den mentala avslappningen, och nu börjar den egentliga mentala träningen. Målet är att lära sig att komma till sitt undermedvetna där man kan jobba med målbilder. Har kommit dit genom att lyssna på instruktioner nu några gånger, och så småningom ska vägen dit bli lika snabb och lätt som i den muskulära avslappningen. Det känns skönt, inte alls obehagligt eller skrämmand, utan jag känner mig förväntansfull och jag känner tillit till det som komma skall. Tycker ni det låter flummigt? Det är faktiskt inte alls det. Varenda av oss kommer till sitt undermedvetna varje gång vi somnar, man är där någon minut innan man somnar och en halv timme efter. Om det här vore flumflum vore hela psykologin som vetenskapsgren också det.
Inför nästa närstudiedagar ska vi läsa om självbild och självkännedom. Vem tror ni inte sku ha nytta av det?

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti