Måndagmorgon, ingen ångest. Måndagsångesten lärde jag mig känna under åren i Sverige, halva söndagen gick åt när man ojade sig inför nästa dag, allt som skulle ha gjorts redan förra veckan. Det tog slut i och med att jag blev företagare. Kan jobba helger, just nu sitter jag ofta antingen lördag eller söndag, för att klara av veckan som kommer. Men ingen ångest. Kanske beror det på att jag tar alldeles själv på mig det jag ska göra. Har lärt mig att även säga nej. Visst kan det bli lite sömnlösa nätter ibland, men ingen ångest.
Förr var jag den som började arbetsdagen i det här huset, men nu är det sonen som går upp först, för att hinna till jobbet. Känns helt bra.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti