Utreder

Måste skriva, det hjälper en att tänka klart. Eller lite klarare.
Funderar på det här med företagandet. Ännu som 30-åring när jag var barnledig var jag tacksam för att ha en arbetsplats, en arbetsgivare och därigenom en trygghet. Kunde inte tänka mig att bli företagare, trivdes med att jobba ute på företag. Men när småbarnsårens slit började på allvar, när mornarna blev kaos o elände med för tidigt väckta småbarn som inte ville till dagis, och lång resväg med buss + tåg till jobbet, och med ständig stress för att hinna hämta någorlunda i tid, då började jag överväga att börja med det jag allra först utbildade mig till: översättare, och det då i egen regi. Började smått på kvällarna och slet med två jobb nästan ett år, tills jag såg att det bär sig och blev egen på heltid. Det betydde livskalitet, ungarna hade kortare dagar på dagis, och när de senare kom hem från skolan var jag där. Jag jobbade givetvis, men fanns till när det behövdes. Det gav oss också möjligheten att återvända till Finland, jag kunde ju ta jobbet med mig. Det har gått bra så länge det har funnits jobb. För några år sen började översättningarna sina, helt enkelt för att jag inte har sänkt priser, och då skaffade jag konferenstolkutbildning och har klarat mig genom att fylla på med tolkningar. Men jag bor för åsides för att kunna satsa bara på dem, ett halvdagsuppdrag i Hfors betyder en lång arbetsdag med resor för mig, ingen vill betala för det. Det är synd. Att tolka är jätteroligt, men för att kunna jobba heltid med det borde jag flytta söderut i landet. Och det går inte just nu. Skulle jag göra det så tror jag att jag skulle ha jobb. Men om jag bor här uppe blir tolkning mera som en rolig hobby och komplement.
Det är kanske dags att dra ner lite på företagandet, skippa övesättningarna helt, behålla de bästa tolkuppdragen och fylla på med t.ex. en anställning. Det jag tror är svårast att ge upp är min frihet, jag idrottar när jag vill, jag anpassar mina arbetsdagar enligt mina egna och familjens behov. Men å andra sidan, de som från början fick mig att bli företagare, flyttar snart hemifrån, en om två veckor och den andra om ett år. De behöver mig inte längre på samma sätt, kanske kan jag göra om min vardag helt, och trivas med det. Som företagare har jag alltid drömt om ett mera socialt arbete, kanske dags att försöka få det nu.