Lite moll

Det smyger sig på ibland. Den lite sorgsna fiilisen. Allt är bra men ändå inte. Det hänger på jobbet. Börjar kännas lite onaturligt att sitta här som en Törnrosa på femte våning, och vänta på att ett under ska hända. Inte väntar jag på en prins på den vita hästen, honom har jag redan mött. Men en ny spinnrock kanske. Ett nytt jobb. Jag sitter inte o rullar tummarna och väntar på att någon ska ragga upp mig. Jag finkammar annonserna och håller öga på allt som bjuds. Och ibland fyller i en ansökning. Läste idag hur någon var orolig för att moderskapsledighet på 16 månader fick henne att komma efter på arbetsmarknaden. Jösses, vad gör då 18 års företagande? Måste jobba med målbilder, tror faktiskt att jag kunde göra ännu en bra insats om jag hittar rätt. På riktigt.