Körde just från Vasa till Varvet, ensam, maken kommer mot kvällen efter jobbet. Jag kunde lika gärna ta en dag ledigt för de stängde av strömmen i huset hela förmiddagen, för ledningsarbeten.
Det var lite ruggigt på vägen, duggregn, och stora lastbilar som man fick köra efter tills man fick en lucka att köra om. Som tur är sträckan rätt rak, eller lutar åt rätt håll. Det blir värre när man fortsätter söderut mot Pori. Fick en liten känsla av stolthet när jag körde, har haft mycket angst av att köra bil. Har man tagit körkort i Kristinestad en gång i tiden och sedan åkt med för det mesta som passagerare i 20 års tid, så är utgångsläget ganska dåligt. Har varit nervös av att köra från Skaftung till stan (ca 30 km, landsväg + lite av riksåttan), och har t.o.m. åkt till Vasa längs kustvägen för att undvika den jobbiga riksvägen där man måste köra om ibland. Så illa har det varit. Men idag tycker jag att det är lite roligt att köra bil, gärna själv, och jag klarar även städer utan att få hicka. Inte Helsingfors dock, tror jag kommer inte ens att försöka.
En annan fin känsla dök upp när jag körde längs Strandgatan mot Varvet. Skönt att komma hit till den idag höstvackra hemstaden vid havet, mungiporna åkte upp och det kittlades och kändes varmt i bröstet.
Nu ska jag äta lunch med en god vän, sen dricka kaffe hos min mor och sen ska jag gå lite på marknad, det är Mikaelimarknad här idag. Ikväll har vi hormoniövning, och imorgon åker vi tillbaka till Vasa för att möta en god vän ända från 80-talet. Hon åker från Helsingfors för att tillbringa helgen med oss i sin gamla studiestad. Det blir en nostalgitripp.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti