Det är underligt det här. Hur man är kluven och ändå mår man bra. Menar hur jag trivs så bra i Vasa, gillar att ha höga stenhus och liv o rörelse runt mig, vill absolut bo där o ta del av det som bjuds i en större stad. Men när jag kommer till Kristinestad så kommer jag hem, har en så otroligt mysig känsla av att komma hit och vara här. Den mörka skogen och det vida vattnet som omger den lilla stadskärnan är mitt hem. Klart det gör sitt att jag har släkt och vänner här, men jag tror att känslan skulle ändå vara kvar om de försvann. Men jag vet inte, hoppas jag får ha dem kvar så länge som möjligt.
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti