tiistai 31. joulukuuta 2013

Vierähti vuosi

Vuotta 2013 on jäljellä vain muutama tunti, pysähdyn aamun valjetessa miettimään hetkeksi vuoden antia. Kaiken kaikkiaan hyvä vuosi. Kaksi muuttoa, tai oikeastaan kolme, kun kesällä jaoimme tavaramme kahteen osoitteeseen ja aloitimme kahden osoitteen elämän. Ja sitten kolmas kun muutimme asuntoa täällä Vaasassa juuri ennen joulua. Työlästä - kyllä - mutta ei traumaattista. En ajattele, etten ikinä enää, vaan sitten taas joskus, kun tulee tilanne eteen. Muuttojen ja omaisuudesta luopumisen myötä olen havainnut, että koti on aina siellä missä ovat läheiset, se on yhdessäolossa, ei olemassaoloa tietyssä osoitteessa. Asioiden yksinkertaistaminen ja omaisuudesta luopuminen tuo vapautta. Tähän sisältyy minulla alun perin avioero, talosta luopuminen, muuttojen myötä erinäisten huonekalujen, tavaroiden ja vaatteiden kierrätys kirppareiden ja hyväntekeväisyyden kautta. Kulutuskäyttäytymiseni on menossa oikeaan suuntaan.
Töiden kannalta vuosi on ontunut, töitä on ollut joko liikaa tai ei lainkaan, hyvin turhauttavaa tasapainoilua. Työnhaku ei ole tuottanut tulosta, kaikkia tilastotietoja uhmaten toivon siinä suhteessa ensi vuodesta parempaa. Yritän, kunnes tärppää.
Perusvireeni on nyt hyvin onnellinen. Kuljen kaupungilla hymy huulilla, vaikka välillä onkin matti kukkarossa ja töistä ei tietoa. Välillä en edes muista, miltä tuntuu olla huonolla tuulella. Joskus kauan sitten asiat olivat aivan päinvastoin. Siksi tiedän, että elämään voi luottaa, se kantaa ja kääntää asiat parhain päin, jos oma asenteesi on kohdillaan ja kannat vastuun omasta elämästäsi.
Nuha on talttunut, lähdemme iltapäivällä ajelemaan kohti Kovjokea ja Juthbackaa, ja vuosi vaihtuu valepuvussa. Oikein mukavaa vuodenvaihdetta kaikille!

maanantai 30. joulukuuta 2013

Årets första o sista förkylning

Året avslutas för min del i flunsa, näsan rinner och är yr i huvudet. Men det går över, hoppas jag är tillräckligt pigg redan imorgon för att åka till nyårsmaskerad i Nykarleby såsom planerat. Skulle vi stanna hemma så skulle vi ha första parkett till Vasa stads fyrverkeri genom våra fönster, de avfyras från Skräddargrund.Men då skulle jag bara bli frustrerad över det onödiga att fyra av pengar mot himmelen när så många har det taskigt i vårt samhälle - jag tycker fyrverkerier är bland det mest onödigt som finns. Så lika bra att inte se det. Nog skjuter man på maskeraden också, men i mindre mängd.
Igår var vi på bio, såg på Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Mycket bra film, även om den inte slog läsupplevelsen som man fick av boken. Jonas Jonasson skriver så underfundigt, just nu läser jag hans Analfabeten som kunde räkna. Lika rolig läsning den.

lauantai 28. joulukuuta 2013

Home sweet home

Så nu är man hemma igen. Vi hade hunnit bo här en knapp vecka innan jullovet men det känns som hemma, mysigt att komma till. Julen har varit underbar, stressfri och kravlös.Vi har hunnit umgås med familjerna, och att bo i lillstugan i Henriksdal var som att ha en liten fjällstuga för sig själv. Om man bortsåg från regnet därute. Det har regnat nästan hela tiden, men några få avbrott. Det får gärna fortsätta vara milt, men gärna lite torrare. Är ledig ännu imorgon, sen är det dags att starta jobbdator igen.

maanantai 23. joulukuuta 2013

Joululomalle

Olen viettänyt pari rauhallista päivää, töiden lomassa olen puuhastellut ja eilen kävin syömässä esikoiseni kanssa Rossossa, hän on töissä vielä jouluaattonakin. Leppoisaa, kun ei tarvitse tehdä kuin leipätyötään. Nyt vielä muutama tunti, sen jälkeen vajaan viikon kamat laukkuun ja linjurin kyydissä Kristiinaan. iPadissa on monta uutta e-kirjaa, paraikaa luen Ulla-Lena Lundbergin romaania Is. Nautin ajatuksesta, että voin hyvällä omallatunnolla lukea kaunokirjallisuutta, eikä minun tarvitse kahlata oppikirjoja, niin kuin olin alun perin aikonut. Paljon parempi näin. Oikein rauhallista joulunaikaa teille hyvät lukijani, missä sitten lienettekään!

lauantai 21. joulukuuta 2013

Tulee se joulu näinkin

Muutama päivä jouluun. Monet touhuavat kuin viimeistä päivää - pitää siivota ja hankkia kaikkea tarpeellista ja tarpeetonta. Olen itse aikoinani tehnyt samaa, mutta en tee enää. Ei voi - tai ei tarvitse - kun ei itse emännöi kotia, jossa perhe viettäisi joulua. Olen nykyään aina kylässä, paitsi tänä vuonna jouluaattona, kun käyn keittämässä pojille joulupuuron Varvilla - asuntomme on heidän käytössään joulunajan - ja haen myös äitini syömään. Se on minun jouluni ydin tänä vuonna. Muuten päivät menevät mukavassa yhdessäolossa puolison sukulaisten ja omien nuorten seurassa (jos heillä on aikaa kavereiltaan). Olen päättänyt olla tunteilematta ja haikailematta niitä jouluja kun pojat olivat pieniä - olen tehnyt nyt sitä muutaman vuoden, eikä se aiheuta kuin mielipahaa. Nyt nautin näistä päivistä kuin mistä tahansa illanistujaisista, ja yritän kovasti olla mukava ja helppo vieras, autan tarvittaessa ja varsinkin jos pyydetään. Mutta annan muiden stressata.
Jäin Vaasaan maanantaiksi, teen käännöstäni ja otan iisisti. Aloitin aamun luovuttamalla edellisen kämpän avaimet ja vietin kaupungilla hieman laatuaikaa itseni seurassa, kävin kahvilassa ja söin herkullisen joulutortun, ja ostelin sen jälkeen rauhassa viimeiset joululahjat. Nyt naputtelen ruokaohjeita.

perjantai 20. joulukuuta 2013

Uusi aamu uudet kujeet

Kyllä se vielä paistaa se päivä risukasaankin. Nämä työmurheet ovat itse asiassa vain pieni pilvi muuten niin aurinkoisella taivaalla, kyllä tämä tästä. Laitoin juuri uuden hakemuksen menemään, paikka oli - jälleen kerran - kuin nakutettu minulle, toivottavasti hekin huomaavat sen kun lukevat taidonnäytteeni :). Tässä nimittäin harjaantuu kirjoittamiseen, pitää tuoda esille olennainen, ei turhia löpinöitä. Ne ehtii kertoa sitten, jos pääsee tapaamiseen. Joulua varjostava iso työ on onneksi aiheeltaan mieluinen: grillissä valmistettavien ruokien ohjeita. PDF on kuvitukseltaan upea, mukava ajatella, että sen suomennos on minun ja tiimikaverini käsialaa kun se julkaistaan.

torstai 19. joulukuuta 2013

Pitäkää tunkkinne

Ihan tekisi mieli sanoa että nyt riitti, tämä on niin... sanonko mistä. Tuon jo aikaa luvatun työn takia olen jättänyt monet pienemmät kyselyt huomiotta, sellaiset jotka tulevat automatisoitujen saittien kautta, ja tänäänkin tein tarjouksen yhdestä uuden täkäläisen asiakkaan työstä sen mukaan, että ehtisin tehdä sen tämän luvatun ison työn rinnalla. Uusi asiakas voi kuitenkin jäädä saamatta, toimitusaika on todennäköisesti liian pitkä. En kuitenkaan pysty lupaamaan mahdottomia, en ole yökyöpeli, joka tahkoo ihmeitä sillä aikaa, kun muut nukkuvat. Ja jos sattuisin tuon uuden asiakkaan saamaan, se tietäisi silti yötöitä, koska sain juuri tiedon sähköpostiini: odottamani työ on PDF-muodossa asiakkaan palvelimella, ja minä saan tiedostot käännettäväksi huomenna. Ja sitten oletus on, että istun kiltisti työkoneella kun muut nauttivat joululomasta ja välipäivistä ja hyvin ansaituista vapaista. En haluaisi valittaa, olen vapaana itsenäisenä yrittäjänä itse vastuussa valinnoistani, mutta realiteetit palauttavat välillä maanpinnalle. Voisin hyvin vaihtaa näennäisen vapauteni työsuhteeseen, jossa kahvitauot ja joululomat ovat itsestäänselvyyksiä.

keskiviikko 18. joulukuuta 2013

Nya intryck

Det blev att da ner gardinen, för mycket ljusreflektioner från omgivningen. Men så fort jag vaknade gick jag ut och då såg det ut såhär:


Och lite senare tog jag ett foto på vår granne fängelset, vacker byggnad.

 

Dagen var solig, och när jag hade städat klart i den tomma lägenheten och kom hem måste jag ju ta några bilder, även om det inte är lika tjusigt på bild som i verkligheten.




Och hur har jag tid med detta, jag som skulle jobba ihjäl mig före jul? Det var det förra beskedet, det jag har hört nu är att det större jobbet landar imorgon, och det ska levereras efter trettonhelgen. Tänk så många arbetsdagar det finns däremellan, visst!

tiistai 17. joulukuuta 2013

Lugnt och skönt

Då var det gjort, vi har fört över hela Vasa-bohaget till Strandgatan, och till och med fått iordning lite. Vi lyckas inreda ett arbetsrum, myshörna och gästrum i ett och samma rum, och vid behov blir det också färganalysstudio. Köket är litet men mysigt, och sovrummet har tillräckligt plats för vår säng och mitt klädräcke. Mera behövs inte, jag faktiskt gillar kompakt living. På Kyrkoesplanaden hade vi så många outnyttjade kvardatmetrar, som skulle bättre tjänat en barnfamilj. Det här räcker för oss just nu, särskilt då man har samma underbara havs- och himmelutsikt från alla rum. Det är inte bara havet som är fint att se på, himmeln är många gånger alldeles hisnande här på västkusten. Dessutom är det jättetyst här. Vi hör inga bilar, för det är en park mellan oss och en lugn kullerstensgata, och vi hör inga grannar, för vi bor högst upp. Och från sidorna tycks det inte höras nåt. Vi ska prova sova med spjällgardinen uppe, vore skönt att vakna och se genast ut mot havet utan att stiga upp. Kan dock hända månen lyser för starkt.

maanantai 16. joulukuuta 2013

Det var skönt med en liten brejk

Åbo var bra, som vanligt. ÅA:s spex höll måttet, publiken var på hugget och gav skådisarna så många omstart att vi fick sitta ända till elva på kvällen. Kul att se två bekanta ansikten på scenen, förutom M var det även en tjej från Lappfjärd med, jätteduktiga var de. På lördag blev det lite julshopping och sen handlade vi in färdigmat från Stockman och for till sonen och åt. Inte helfabrikat från hyllan utan mat från deras eget kök, jättegott. På kvällen träffade vi goda vänner som vi inte sett på ett tag, hade skoj tillsammans igen. Och igår körde vi upp med bilen full av ungdomar som skulle hem till Kstad på jullovet. Genom regn och dimma o mörker. När vi väl kom fram till Vasa packade vi ännu några lådor coh fortsätter flyttrumban ikväll.
Lite kul är det att flyttlasset från Sverige for den 16 december för 17 år sen, och landade i Kristinestad dagen efter. Då var det jättekallt ute. Nu får vi konka grejerna in och ut ur flyttbilen i det milda höstvädret. Hoppas det inte regnar.

perjantai 13. joulukuuta 2013

Viihteelle

Tänään en sitten ajattele töitä. En sitä isoa urakkaa josta on varoitettu kuukausitolkulla ja jota ei vieläkään näy palvelimella, ja jota en todennäköisesti ehdi toimittamaan, jos ja kun tilaavat. En avoimia työpaikkoja enkä työnhakua, joka on nykyään jokapäiväistä  puuhaa. Olen heitellyt avoimia hakemuksia potentiaalisiin yrityksiin, yleensä niitä ei edes kuitata sähköpostissa, ja hakenut sellaisia töitä, joissa voisin kuvitella pärjääväni, ja viihtyväni. Hakemusten kirjoittaminen sujuu jo sutjakasti, jokaiseen paikkaan raapustan yksilöllisen hakemuksen ja esittelen itseni juuri tehtäviin sopivalla tavalla. Niinhän se kai pitää tehdä. Silti minua ei kutsuta edes haastatteluun, joudun kai heti kättelyssä sivuun kun näkevät syntymävuoteni. Mutta tänään en aio pilata sillä päivääni. Pakkaan laukun ja lähden siipan kanssa kohti Turkua. Poimimme pari nuorta kyytiin Metsälästä, jätämme kamamme Hamburger Börsiin ja menemme kaupungille. Uffen kuopus on illalla mukana Åbo Akademin spexissä eli revyyssä, odotan sitä innolla. Nauroimme siellä viime vuonna vedet silmissä, ja sama toistuu varmaan tänä vuonna. On etuoikeus päästä katsomaan näiden opiskelijoiden touhua sekä lavalla että sen ulkopuolella. Huomenna tapaamme päivällä nuorisoamme  ja illalla omia ystäviämme.

torstai 12. joulukuuta 2013

Bottennotering

Den här branschen är inte klok. Har haft lite för lite att göra under hela året, periodvis riktigt mycket men sen igen för långa lugna perioder, och samma rapporterar även mina kollegor runt om i världen. Är ganska beroende av en större kund som jag jobbat för sen millenniumskiftet, och det är ju farligt. De matar på, ibland pyttelite, ibland stora mängder, men då är det alltid brådis. Nu har de varnat om ett större jobb säkert i två månader, och tror inte ni att det kommer nu, just före julen! Produktionen har skjutits upp hos deras kund pga interna problem och byte av reklambyrå, men översättaren ska nöja sig med att vänta och vara redo när det är dags. Och de vill att man ska lova leverans innan man ens har sett texten. Helt sjukt. Skulle verkligen behöva uppdraget för att veta att jag har lön i början av året, men tror inte jag klarar det. Isåfall borde jag ställa in Åbo-helgen som är inplanerad för länge sen och outsourca min del av flytten och städningen till nån annan. Och hur lätt är det? Känner att måttet börjar vara rågat snart. Så här kan man inte ha det.

keskiviikko 11. joulukuuta 2013

Det smakar mera


Igår var sista pilatestimmen för i år. Har nu gått 4 månader på pilates och burlesque, vad har jag då tyck? Ska definitivt fortsätta med båda. Pilates var i början ganska tungt, och det kan vara det fortfarande, beror på hur hårt tränaren vill köra. Igår fick vi smakprov på hard core träning, det kommer att vara ett eget pass på hennes nya studio som hon öppnar i januari.  Det kanske blir lite överkurs för mig, även om jag har märkt hur min korsett har blivit starkare, två veckotimmar ger resultat. Inte så mycket i midjemåttet, men nog i hållning, när musklerna sitter tightare åt så ser man lite bättre ut. Och framför allt man känner sig bättre. Burlesque är roligt, man får bjuda på sig själv och acceptera, att det inte går som en dans alla gånger. Men mycket har vi utvecklats under de här månaderna, vissa steg sitter bra och rörelserna har blivit lite mjukare. Ny finns det ju  i vår grupp även de som uppträder och är mycket duktiga, men jag kan se utvecklingen i de andra nybörjare, och i mig själv. Man ska ju hålla kontakt med sig själv i spegeln när man dansar. Kommer att ägna mina måndagar efter jul till dessa två grenar, onsdagar tror jag att jag ska prova på pole fitness, det finns en relativt ny studio här i centrum. Det lär också vara effektiv muskelträning.

tiistai 10. joulukuuta 2013

Pois turhat

Kun pakkasin muuttolaatikoita viimeksi kesällä, tehtävä ei ollut mitenkään ylivoimainen. Jaoimme tavaramme kahteen osoitteeseen, ykkös- ja kakkoskotiin, ja meillä on tänäkin päivänä tyhjää kaappitilaa täällä Kirkkopuistikolla. Ja varastot tyhjiä, tosin komero täynnä. Mutta nyt  kun muutamme pienempään, kaikki ei mitenkään mahdu kaappeihin, eikä kaksiossa ole komeroa. En koe muuttoa nytkään ylivoimaisena, on vain tullut aika karsia. Useimmat kauniit ja tarpeettomat esineet ja tilpehöörit päätyvät laatikoihin ja vinttivarastoon, tai myyntiin.  Pidän edelleenkin karsimisen tuomasta ihanasta vapauden tunteesta. Tavara sitoo. Yritän muistaa sen, jos joskus alkaa tehdä mieli jotain esinettä, mitä tosin tapahtuu aina vain harvemmin.

maanantai 9. joulukuuta 2013

Bra anda

Hade en trevlig eftermiddag igår med hormonsystrarna, vi fick tillfälle att äta en julmiddag tillsammans mot några sånger för en liten publik. Sen åkte vi till Vasa och hann ännu fylla bilen men grejer och föra till Strandgatan. Hängde upp en stjärna i fönstret, det får gärna synas att folk flyttar in. Lägenheten har stått tomt ett tag, vi är den första hyresgästen för lägenhetsinnehavaren som har köpt den nyligen och fixat till den lite innan uthyrningen. Vi har stött på folk i trappan varje gång vi har varit där, de är så vänliga och önskar oss varmt välkomna. Nere i entren står en julgran och skapar en mysig stämning. Jag tror det är ett bra hus att bo i.

sunnuntai 8. joulukuuta 2013

Petteri Punakuono....

Hormonit heittää tänään pikkujoulukeikan yksityistilaisuudessa Pyhävuorella. Tiedossa hauskanpitoa ja hyvää ruokaa. Ulkona on ihana pakkaspäivä, mutta päällä on hormonihahmoni turhamaiseen tyyliin ohuet pitsisukat ja punainen mekko. Muu rekvisiitta kuvassa.

lauantai 7. joulukuuta 2013

Illan menyy

Mukava ilta tiedossa. Olemme kutsuneet pari ystävää illalliselle, uunissa muhii nyhtöpossu, ja sen jälkeen sinne menee juuresvuoka, johon sekoitan chevreä ja ruccolaa juuri ennen tarjoilua. Sitä ennen nautimme latva-artisokkamajoneesilla ja chilikorianteriavokadolla päällystettyjä crostineja, ja jälkiruoaksi suussa sulavaa piparkakkucheesecakea, jota saimme viime viikolla illastaessamme Samin ja Nathalien luona. Kahvin ja konjakin seuraksi laitan esille viikonlopun teemaan sopivia sinivalkoisia konvehteja, ihanassa rubiininpunaisessa kulhossa, jonka olen saanut hyvältä ystävältäni. Jotkut esineet ansaitsevat paikkansa. Tämä on yksi niistä.

perjantai 6. joulukuuta 2013

Onnea Suomelle

Suomi täyttää tänään 96 vuotta. Ilman pienen armeijamme uskomatonta panostusta ja kansamme uhrausta olisimme osa Venäjää. Sitä sietää joskus miettiä. Pidämme nykyistä yhteiskuntaamme itsestäänselvyytenä, mutta se ei sitä ole. Aikaisemmat sukupolvet ovat sen meille taistelleet, meidän tulisi nyt vaalia perintöämme ja huolehtia siitä, ettemme itse enää syyllisty niihin julmuuksiin, mitä meidänkin sodissamme on nähty. Lisäksi meidän on ajateltava omaa maata laajemmin, olemme vain osa maailman väestöä, jonka hätä on yhteinen hätä. Mekään emme olisi selvinneet ilman auttavia naapureita, on autettava avuntarvitsevia, olivatpa he syntyneet missä maassa tahansa. Ei saa antaa globaalin kurjuuden nujertaa, vaikka se voi tuntua aivan liian suurelta taakalta yksilön harteille. Jokainen voi kuitenkin löytää oman tapansa auttaa omassa lähiympäristössään, ilman että joutuu luopumaan omasta turvallisesta elämästään.
Teen tänään pienen työrupeaman Duxin itsenäisyyspäiväjuhlassa, tulkkaan siellä kahden ruotsinkielisen entisen sotilaspojan juhlapuheen. Odotan sitä mielenkiinnolla, ja sen jälkeen ajan Henriksdaliin nuorten tarjoamalle illalliselle.

torstai 5. joulukuuta 2013

Borta bra men hemma bäst


Det är underligt det här. Hur man är kluven och ändå mår man bra. Menar hur jag trivs så bra i Vasa, gillar att ha höga stenhus och liv o rörelse runt mig, vill absolut bo där o ta del av det som bjuds i en större stad. Men när jag kommer till Kristinestad så kommer jag hem, har en så otroligt mysig känsla av att komma hit och vara här. Den mörka skogen och det vida vattnet som omger den lilla stadskärnan är mitt hem. Klart det gör sitt att jag har släkt och vänner här, men jag tror att känslan skulle ändå vara kvar om de försvann. Men jag vet inte, hoppas jag får ha dem kvar så länge som möjligt.

keskiviikko 4. joulukuuta 2013

En lång dag

I natt tog sömnen slut vid halv tre. Försökte ta det lungt, bli dåsig o somna, men så fort jag gled in i dvalan så vaknade jag på nytt. Det som snurrade i huvet var givetvis flytten, gick igenom placeringen av möblerna, vilka kläder jag ska bli av med, hur jag ska fixa arbetsbortdet osv, inga stora eller krångliga saker men saker som ska göras. Förargligt då klockan skulle ringa halv sex och jag skulle till Seinäjoki för en tolkning. Fem gav jag upp och kokade kaffe, och sen har dagen rullat på. Tolkningen på fiskevårdsdagar i Seinäjoki gick bra, från finska till svenska, men var ganska krångligt. Ingen vardagsterminologi precis, men med lite förbredelserna gick det att klara av. Har haft mest tolkningar till svenska på den senaste tiden, och alltid på nåt speciellt fackspråk, och jag märker att min vardagssvenska inte riktigt räcker till.
På kvällen inredde vi vindsförrådet och flyttade balkongmöblerna till den nya lägenheten. Nu är det bara att bära in grejer till hyllorna och beundra utsikten från balkongen som kändes varm i vinterkylan. Antagligen för att solen har legat på där nån timme. Det känns bra att komma till strandlinjen även här.

maanantai 2. joulukuuta 2013

Arjen herkku


Ihan pakko kirjata tämä tänne, tuli melkeinpä vahingossa kokattua niin hyvää ruokaa.

Hieman tulinen  pekonikastike

Leikkele pataan saksilla paketti pekonia. Silppua joukkoon iso sipuli, yksi suippopaprika ja yksi punainen chilipalko. Anna käristyä padassa, älä polta. Lisää joukkoon pari hakattua valkosipulinkynttä, anna muhia mutta älä polta, valkosipuli palaa herkästi. Lorauta joukkoon mustapekalla maustettu ruokakerma ja saksi joukkoon korianteria maun mukaan. Anna hautua hetki.Tarjoile täysjyväspagetin kera. Kastike loppui melkein kesken, onneksi. Olisin muuten syönyt yhden annoksen liikaa, ja ähkinyt kohta alkavassa pilateksessa.

Farmorsfärdigheter

Tänk att jag har stickat min första socka, är nog lite stolt, även om det förståss är larvigt. Men inte har jag haft lust att sticka sockor förut, har alltid haft tillräckligt av dom. Har fått sockor av både mor och svärmor, eller också har jag köpt hemstickade. Men nu tyckte jag det är dags, kanske känner jag på mig att det är bra att kunna om man nång gång blir farmor. Vilket jag hoppas givetvis att jag blir. Mina pojkars farmor har försett hela familjen med världens bästa raggsockor. Jag har lång väg at gå dit, den här sockan klarar inte en närmare granskning. Men den sitter helt ok i foten.

sunnuntai 1. joulukuuta 2013

Kodista kotiin

Niin sitä taas kaivettiin muuttolaatikot esiin, ja aloitimme tavaroiden lajittelun. Ihan kaikki mööpelit eivät mahdu mukaan, osan myymme ja osan viemme Kristiinaan odottelemaan tulevaa tarvetta. Kirjahylly meni jo kaupaksi naamakirjan kirpparilla, kauppa sujuu siinä tosi sutjakkaasti. Kirjat saavat aloittaa uudessa paikassa varastossa, kuten moni muukin asia. Ullakkovarasto on onneksi vain yhden kierreportaan päässä asunnon ovelta. Joudun vaihtamaan minua kuusi vuotta palvelleen sähköpöytäni pienempään, lisäksi luovun muutamasta muusta toimistomööpelistä. Alamme siirtää tavaroita heti kun saamme avaimet, muuttomiehet on tilattu hoitamaan raskaimmat mööpelit. Ympärillä on siis aikamoista kaaosta varmasti aina jouluun saakka, mutta samalla tässä on seikkailun makua. Meille koti syntyy yhdessäolosta, ei haittaa, vaikka seinät välillä vaihtuvatkin.