Snurriga tankar

Undrar om det är många som gör det. Går runt och känner att man inte riktigt har hittat sina resurser än, att det är nåt som liksom sjuder under ytan, och väntar på att få komma fram. Jag gör det, och blir ibland lite orolig för det, då jag ändå har passerat 50-årsstrecket. Kommer jag nånsin till skott? Får jag nånsin utlopp för nåt, som jag egentligen inte vet vad det är, men som jag helt tydligt har behov för? Låter krångligt. Kanske är det ändå inte fråga om några dolda talanger, utan viljan att gå framåt i livet. Kanske är det just den som har fått mig att pröva på olika saker, hoppa på nya hobbies, utbilda mig nästan hela tiden, att tänja mina gränser med det okända och lite utmanande. Kanske, vet inte. I mental träning har jag lärt mig att vi alla har så mycket mera resurser än vi vet om, vi utnyttjar bara toppen av ett isberg. Det gäller att lära sig att ta fram resurserna. Måste fokusera på det.