torstai 9. tammikuuta 2014

Återstår att se

Det är något speciellt med havet, det har jag alltid tyckt. Kan bara säga hur bra jag trivs att bo här; så fort jag tittar ut ser jag havet. När det inte är mörkt ute förståss, vilket det är nu nästan dygnet runt. Rastlösheten av att sitta själv och jobba är inte lika stor som det har varit. Visserligen längtar jag ut till arbetslivet, men känner ett visst lugn som dämpar längtan. Svårt att sätta fingret på, det bara finns där. Och jag njuter av det.
Gjorde en långlänk igår, för mig är det ca en timme. Blev 55 minuter då jag lunkade förbi sjukhuset mot Sunnavik och sprang runt de fina kåkarna där på stranden och sen tillbaka. Vacker natur, nästan urskog på vissa ställen, och nästan hela tiden vid stranden. Vackert även den här gråa tiden, tänk hur det blir när årstiderna växlar! Just nu ser jag inte framemot den sena vintern, den här milda icke-årstiden är behaglig, det är lätt att vara ute utan att halka eller frysa, bilen startar bra och är isfri. Men det vackra gnistrande vita landskapet kommer nog att kännas bra det också, om vi nu får ta del av det iår.

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti