På rätt köl igen

Känner att jag tar mig upp på ytan igen. Från det missnöje jag känner med mitt nuvarande jobb. Tror inte jag är ensam om den känslan, inte kan jag gräva ner mig för det. Har bestämt mig att ta detta med ro, tar tillfällen som ges och som jag bedömer rimliga. Kan inte hoppa på vad som helst, pensionsåldern är för nära för det. Håller ångan uppe med roliga saker, såsom modellteckningen igår. Vi fick läxor, en uppmaning att teckna även mellan kursdagarna. Njöt också väldigt av min joggingrunda i morse, för första gången kändes det inte ett dugg jobbigt, utan lätt hela vägen, under en timme. Sen har jag struntat i jobbjobbet idag. Istället har jag roat mig med att städa, äta lunch med en väninna och nu har jag en paj i ugnen som jag ska njuta av med mina vänner o kollegor ikväll, de börjar närma sig Vasa.